Etikett: webb

Vad händer när vi ger upp vårt privatliv på internet?

I min jakt på intressant facklitteratur har jag nyligen läst boken Blogging av Jill Walker Retberg från 2008. Som titeln föreslår handlar denna bok om bloggande från grunden. Alltifrån vad en blogg är till hur bloggar har uppstått och på vilka olika sätt de används idag. Den tar också upp företeelsen sociala medier och hur vi allt lättare lämnar ut vårt privatliv till andra.

Och vad händer egentligen när vi frivilligt lämnar ifrån oss vårt privatliv? Detta är någonting de allra flesta gör varje dag, utan att egentligen tänka på det eller kritisera var informationen hamnar och sedan används till. Och hur har vi egentligen hamnat där – att det är okej att lämna ut nästan varsomhelst?

Människor gillar att dela med sig av sina idéer – det har vi nog alltid gjort också men aldrig har det varit så enkelt och kunnat spridas över hela världen som nu. I och med inträdet av sociala medier som Facebook, bloggar o.s.v i våra liv har det helt plötsligt blivit tusen gånger enklare att dela saker med andra. Det räcker med en dator och internet för att kunna sprida nästan vilken idé som helst och berätta nästan vad som helst om sig själv.

I och med tjänster som Google och Facebook kan vi nu få tag på vilken information som helst, när vi vill. I gengäld ger vi upp vårt privatliv. Vi berättar vilka hemsidor vi besöker, vilka vänner vi har, var vi befinner oss just nu, vad vi tycker om att göra. Frivilligt delar vi med oss av denna information – och få ifrågasätter var informationen hamnar och vad den sedan används till. Den kan oskyldigt användas till att ge oss riktad reklam. Unga tjejer kan få reklam om de nyaste kläderna, bantningskurer medan män som mest spelar Facebook-spel får reklam om ännu fler Facebookspel som kan vara intressanta. Vi uppskattar troligen detta mer än generaliserad reklam vi får i brevlådan. Vi uppskattar exempelvis att ICA vet precis vad vi handlar och att vi får rabatter på det vi köper ofta.

Informationsbevakning över Internet finns över hela världen. Här i västvärlden används den fortfarande ganska försiktigt – exempelvis för att kunna ge riktad reklam. Tittar vi i andra länder där friheten inte är så självklart kan denna information användas till helt andra syften. För att bevaka vad medborgarna gör på Internet i syfte att kontrollera sin befolkning snarare än att främja deras personliga frihet. Detta är knappast av godo och gränsen mellan dessa två sätt att hantera information är tunn.

Ett gammalt och skrämmande framtidsscenario hittar du i kortfilmen Epic 2014 – en utveckling av Google och andra informationstjänster som samlar in all din information. Detta leder till slut till ett nytt system som sorterar bland nyheter och annat för att visa dig exakt det du är intresserad av. Problemet är när vi visar mer intresse för kändisnyheter än nyheter om förtryck. Detta leder till ett system som ger dig platta och vinklade nyheter som bekräftar det du redan tror och tycker men inte behöver vara sanna. En skrämmande tanke för allting vad journalistik kallas. Och även skrämmande för oss som är vana vid att ta del av nyheter. Ska vår Internetnärvaro förvandlas till en bekräftelsemaskin där ingenting längre ifrågasätts?

Filmen är gammal och som många vet är det inte mycket av framtidsscenariot som har blivit sant. Ingen kunde ha förutspått tjänster som Facebook, Wikipedia och Twitter. Än så länge samlas vår information och används bara till tillsynes ofarliga syften. Men kan ändå inte Epic 2014 till slut bli sann – om vi inte säger emot?

Norsjös kommunhemsida 76% bättre sedan 2009

Idag publicerades rapporten ”Information till alla?” av SKL, en rapport om kommunernas tillgänglighet kring deras webbinformation. Undersökningen av kommunernas webbtillgänglighet gjordes för första gången 2009. Ett fantastiskt initiativ som gör att kommunerna på ett enkelt sett kan se hur tillgängliga deras webbsidor är ur informationssynpunkt. I rapporten ingår även de frågor man har försökt få svar på vilket är ett jättebra verktyg att använda när man vill förbättra sin information. På så sätt kan hemsidorna bara bli bättre! Om jag en dag får arbeta på en kommun igen vore det jättekul att få använda mig av denna källa för att förbättra informationen på webbplatser.

Sammanfattningsvis bli kommunerna bara bättre och bättre på tillgänglig information på webben. Många kommuner har gjort stora förändringar sedan tidigare år. De som ”vann” som hade högst tillgänglighet på all sin information var Umeå och Örebro. En Västerbottenskommun och en kommun jag har bott i. Kul!

Jag har på eget initiativ gjort en liten analys av Norsjö kommuns situation. Om du är nyfiken kan du ladda ned den här. Vi kan titta på ett par av faktorerna, de som har blivit betydligt bättre.

För-
skola		 Äldre-omsorg Individ- och familje-omsorg Handikapp-omsorg Gator, vägar och miljö Tillstånd, näringsliv m.m. Kultur och Fritid Sök-
funktion		 Medelvärde
2009 33 49 8 3 46 58 56 25 38
2010 47 81 46 25 61 83 73 50 57
2011 60 79 64 67 67 83 73 50 65

I den rapport som gjordes 2009 hade Norsjö mycket låga betyg med mycket röda ploppar (vilket betyder att det saknas mycket information). Jag började arbeta på kommunen hösten 2010 så därför är det bara 2011:s siffror som jag kan ansvara för. Tyvärr utfördes undersökningen under perioden maj-juni 2011 – och kommunhemsidan som jag har varit ansvarig för lanserades 8:e juni.

Med tanke på att inga större förändringar har skett sedan 2010 betyder detta att kommunens nya hemsida (som jag har varit helt ansvarig för) inte är med i beräkningen vilket känns jättetråkigt. Jag hade verkligen sett fram emot att dyka upp på listan över vilka som förbättrat sig mest sedan 2010. Som det är nu hamnar kommuner som jag vet har usel tillgänglighet på sina webbplatser till och med högre upp än Norsjö. Men jag kan nöja mig med siffrorna att den har blivit 76% bättre sedan 2009. Om de gör om undersökningen 2012 (vilket jag verkligen hoppas att de gör!) så räknar jag med att alla ploppar kommer att vara gula och många fler kommer att vara gröna.

Just nu hade det varit jätteroligt att få arbeta på någon av kommunerna med webb. Tänk vad mycket roligt man kunde ha med den här undersökningen!

Att lansera en ny kommunwebbplats

Om det är någon som fortfarande råkar följa den här bloggen – jag lever fortfarande!

Norsjös nya vackra kommunhemsida har kommit upp nu! För en dryg månad sedan skedde lanseringen men tyvärr ingen pompa och ståt med klippta band och champagne. Även om jag verkligen tycker att den förtjänar minst en egen fest, med tanke på hur mycket arbete som är nedlagt på den och hur stor förbättring det blev. Jag och min hacker som slitit för att få den klar. Resultatet ser ni på www.norsjo.se

Det är inte bara kommunen som fått ny webbplats, det har även blivit ett nytt intranet, nya hemsidor för Norsjö gymnasium, Norsjöskolan och vår engelska sidor. Vi har även fått ett nytillskott i form av Bastuträsk skola – den andra grundskolan i vår kommun.

Att lansera en hemsida visade sig såklart inte problemfritt. Först de tekniska problemen – hemsidan kom upp tio minuter och dök sedan, vilket fortsatte under hela dagen arbetet pågick. Vi fick mejl, telefonsamtal och folk skrev på Facebook om att sidan låg nere. Och helt plötsligt morgonen efteråt fungerade allting som det skulle. Vårt nya synpunktsformulär fungerade finfint – med en knapptryckning kan nu besökarna skicka ett meddelande. Jag och webbredaktören får dessa mejl och kan lätt rätta till felen. De följande dagarna blev det lite pill med felaktiga länkar o.s.v men i huvudsak inga stora missöden.

Just nu har jag ute en enkät om nya webbplatsen i syfte att få fram hur besökarna ser på den. Denna enkät är synnerligen intressant att följde. Hälften av kommentarerna är negativa och andra hälften är superpositiva – det finns nästan ingen i mittenskiktet. En del av detta beror dock på teknisk kompetens och inte på vår hemsida. Den gamla hemsidan ligger kvar i cachen i besökarnas webbläsare vilket gör att den nya hemsidan läggs ovanpå den gamla vilket inte ser bra ut.  Och hemsidebesökarna tror att den ska se ut så. Vi har inte riktigt kommit på någon lösning för detta annat än att försöka få ut informationen om hur man åtgärdar det.

Det finns mycket kvar att göra på webbplatsen. Häromveckan fick jag en skrivelse från SKL om E-samhället, en slags riktlinjer som de tycker att alla kommuner ska anta. Jag bläddrade bara igenom dem men det vore jättekul att se kommunen ta tag i det. Arbetet med webben tar aldrig slut men dessvärre kommer jag bara vara kvar här en månad och arbeta med den. Jag hinner inte starta några nya projekt men jag hinner i alla fall fundera på vad nästa steg ska bli.

Jag har också satt igång med att söka jobb. Tio sökta jobb, två intervjuer gjorda (utan resultat) samt två ytterligare intervjuer inbokade och jag hoppas på fler. Just nu vill jag stanna i Västerbotten eller Norrbotten och utbudet är då begränsat. Det finns ett drömjobb jag har sökt och kommit igenom första urvalet – ett jobb som innebär att jag egentligen inte behöver flytta någonstans.  Tänk att få fortsätta jobba med kommunikation! Tipsa mig gärna om du vet något företag i regionen som kan behöva hjälp.

Högt och lågt, stort och smått

Något som är både roligt och ibland frustrerande är att jag inte alltid vet vad jag ska jobba med när jag väl kommer till jobbet. Jag lider inte brist på arbetsuppgifter, snarare tvärtom. Uppgifterna är så pass olika till sin karaktär, både stora och små och det är inte helt enkelt att bestämma vad som är mest akut. Jag intalar mig att just bredden av uppgifter beror på att jag jobbar i en så pass liten kommun.

Just för tillfället är det ett par projekt jag arbetar med som bara tycks bli större och större. Arbetet med nya webben står lite stilla just nu och rullar inte på i den takt som jag skulle vilja. Den huvudsakliga designen är klar, informationen är upplagd med nästan ingen har tittat på den. Under tiden försöker vi hitta lösningar för småproblem med design och annat. Systemet vi använder är långtifrån bra byggt, det är krångligt att komma på hur de har gjort sidan och ofta rätt svårt att åtgärda. Dessutom har supporten vi har fått varit långtifrån tillmötesgående.

Tanken är att varje enskild sida ska ha någon ansvarig för informationen på sidan och det är vad jag försöker reda ut tillsammans med ett par andra personer. Vem vet vad? Webbredaktörerna i sin tur (de som ska ändra informationen) är ansvariga för varsitt större eller mindre område. Det finns redan idag webbredaktörer men tanken är att det ska bli ett tajtare och mer självständigt webbnätverk. Många kommer att få samma område de redan har ansvar för. Här ligger också en del av  av problematiken – på vissa håll saknas webbredaktörer helt och måste utses, förmodligen från högre instans. Det finns inget utstakat schema för hur jag ska göra så jag arbetar på flera fronter samtidigt. Lite här och lite var.

Efter lite diskussioner med en av mina arbetskamrater kom jag fram till att mitt policyarbete snarare borde innebära att skriva om vår befintliga informationspolicy än att göra en ny policy. Den behöver även byta namn till att handla om extern och intern kommunikation. Efter att ha diskuterat med andra personer på jobbet om helt andra saker har jag insett att problemet ligger djupare än så. Kommunen har en vision men vi vet inte vad den innebär konkret eller hur vi ska nå dit. Det finns inga strategier. Och strategierna måste ju vara en del av den nya policyn. Då blir det helt plötsligt ett betydligt större projekt.

De senaste dagarna har jag insett att detta direkt gör mitt jobb svårare. Bara som det faktum att vi har ett par broschyrer på gång – men vi vet inte vad vi vill ha i dem då vi inte vet vad vi vill ha ut av dem. Den ena broschyren har vi fått lägga på standby tills vi vet mer. Redan på intervjun var det prat om att det mest blir praktiskt arbete men nu börjar jag också inse hur viktigt det ”mjuka” arbetet är. Men jag har i alla fall tagit upp det nu och hoppas därför vi får upp det på agendan så ett ordentligt arbete kan göras.

Att vara skeden som är med när grytan rörs om

Jag tänker rätt ofta på vilka enorma erfarenheter jag kommer ha när jag lämnar mitt tidsbestämda jobb. Mycket på kort tid. Jag hann inte ens sätta mig in i organisationen innan den nya organisationen gick igenom. Att hamna mitt uppe i stora förändringar men även att själv får vara med och genomföra stora förändringar i organisationen, det är väldigt utmanande men också spännande.

Norsjö har en ny politisk organisation vilket leder till en ny tjänstemannaorganisation. Numera finns bara en enda förvaltning och nämnderna är pensionerade och begravda. Istället är det tre utskott som styr. Allt detta skapar förändringar nedåt i organisationen.Vi vet inte längre vad vi heter – är vi avdelningar, enheter eller någonting helt annat? Hälften av mig kommer att få en ny chef – vi vet ännu inte om det blir någon som redan finns i organisationen eller om det blir någon helt ny. Till er som förvirrade – egentligen består jag av två halvtidstjänster – informatör och inflyttarservice (fast procentuppdelningen kan vi diskutera). Så det handlar mest om att följa med strömmen och försöka hitta någonting att hålla fast vid.

Sen har vi mitt eget arbete – där jag är skeden som sakta rör om i grytan. Att komma som ny och ta sig an en hel kommunhemsida är sannerligen inte enkelt. Hittills har det gått förvånansvärt bra men vi har nu börjat stöta på hinder. Vi fick en spegelwebb installerad men har nu uppnått någon slags datagräns och kan därför inte ändra någonting tills vi har diskuterat oss fram till en lösning med en leverantör som inte prioriterar oss som kunder.

Till detta har jag ambitionen att förstärka och förbättra vårt befintliga nätverk av webbredaktörer för att införa nya webben så fort som möjligt. Det blir inte helt nytt men det blir en del förändringar för de insyltade. Vilket innebär att informera, förankra och diskutera – är min lösning den smartaste? Den tekniska kunnigheten är varierande så jag har mina orosmoln – kanske faller mina planer platt? Drömmen att få hemsidan klar i februari känns långt borta, nu är jag glad om det blir färdigt innan sommaren. Min vision att föra in sociala medier i kommunen är ett annat arbete som definitivt kommer att innebär en del förändringar för kommunens del.

Jag känner mig lyckligt lottad. Som lyckades hitta jobb trots att jag sökt så länge, och lyckades hitta ett jobb som är roligt men också väldigt utmanande. Det blir så många nya tankar och erfarenheter!  Tänk att kunna skriva i cv:t allting jag är med om just nu. Jag undrar hur det ser ut på vanliga fasta informationstjänster där inte sådana här förändringar sker.

Tillgänglighet, webb (och lite poesi)

Nu när det är Kärleksvecka försöker jag på så många intressanta aktiviteter som möjligt – bara för att passa på när det händer någonting. Jag tror det är viktigt, om inte annat för att vidga sina vyer och för att inte bli komplett tokig.

I onsdags valde jag att gå på en föreläsning som hölls av Entreprenörscentrum, som hjälper egenföretagare i Västerbotten med stöd av olika slag. Presentationen av centrumet gjorde mig också sugen på att starta upp på riktigt – skaffa mig ett riktigt företagsnamn och hitta ett fint kontor i Norsjö där jag kan sitta och webbdesigna eller göra trycksaker.

Den utlovades att vara en intressant föreläsning och det var den onekligen. Lars-Göran Wadén är en man som har jobbat som telefonist, journalist och nu slutligen som föreläsare – som reser runt och pratar om tillgänglighet och hur det är att inte kunna gå. Jag har tänkt en del på webbtillgänglighetsfrågan i och med vår nya webb och jag har även en del broschyrer i ämnet. Det var dock inte så mycket fokus på det utan en hel del på den fysiska miljön. Om hur vi ser på den som har en funktionsnedsättning.

Det mest intressanta är att vi kallar människor handikappade. Ett handikapp blir det först när personen råkar in i en situation den inte kan hantera. Exempelvis om jag skulle sättas in som ekonomichef – jag skulle vara helt handikappad. Om samhället vore tillgängligt för alla så skulle det inte finnas några handikapp. Den viktigaste punkten var att kunna bli sedd för den man är, en människa precis som andra, att vill bli behandlad som alla andra. Inte att behöva gå på en särskild toalett ett gå till en speciell entré. Om man har ett funktionshinder finns en särskild toalett för det, är inte det diskriminering? Om någon hade satt en bild att bara mörkhyade fick gå på den toaletten, då hade det varit rasism och straffbart. Men funkisar har inga rättigheter på det sättet. Men en lag är på gång som kommer att göra otillgänglighet straffbart. Tragiskt att det ska behöva gå så långt.

Inne i föreställningen var det någonting som kändes bekant i hur han framförde sin föreläsning. Det var lite som en föreställning, den var väldigt scenisk och han använde sin röst mycket på ett sätt som var mycket berörande. Någonstans slog det mig att jag måste fråga om han har hållit på med scenpoesi. Vilket jag gjorde – och fick reda på att han har tävlat i Poetry Slam, bland annat Borås Open men utan några större framgångar.

– Vet du vem Ingela Wall är? undrar han.
– Ja! Vi har turnerat med henne och Emil Jensen med vår  skrivarklass.
– Hon gick i min skrivarklass i Gävle.
Världen visade sig vara otroligt liten, en slammare i Norsjö! Det var trevligt att kunna prata om mitt intresse med nån som vet vad det innebär. Dessutom en slammare som känner samma människor som en själv. Detta tillsammans med Nyfiket i måndags gjorde mig väldigt sugen på att ge mig in i SM. Inte för att jag har någon egentlig chans men i alla fall för att få uppträda med poesi på scen. Någonting jag saknar med det lilla Norsjö!