Etikett: västerbotten

Retroåret 2015 del 1

Här kommer en sammanfattning i två delar av retroåret 2015 av vi två Retrohoarders!

Årshändelser

Retroåret 2015 började med begravning av svärmor vilket överskuggade mycket. Med det kom det praktiska arbetet – även en liten lägenhet med ett förråd bär många minnen. Vi tillbringade ett antal helger med att sortera och tömma dödsboet. Många var de fysiska minnen som fanns kvar – från alla årtionden av liv. Vi bär henne ständigt i våra minnen och hon finns i vårt hem.

Den största förändringen vi genomgick under året var att gå från två hushåll i två städer till en gemensamt köpt bostad i en stad. Umeå blev bestämt och på Valborgsmässoafton ”råkade” vi buda hem en fyra på Dragonfälten, tio minuter från Centralstationen. Byggd i början av 2000-talet men vi såg möjligheten att förvandla lägenheten till ett nymodernt retrohem. I juli flyttade vi in och tre månader senare kom till slut hantverkarna som tapetserade om alltihop. Hösten blev sedan ett sammelsurium av att beställa möbler, garderober, inredning och att mäta, skruva och borra. Vi byggde bland annat en riktig walk-in-closet som rymmer alla mina retroklänningar. Jag byggde även mitt eget lilla smyckeshörn. Nästa projekt är smart förvaring under klänningarna.

SOF! Våra retrogrejer från dödsbo, auktioner och loppis tog över så vi öppnade ett skåp på Sök och finn på Mariedal i Umeå. Där har vi sålt retroföremål hela hösten tills nu. En intressant upplevelse.

2016-01-10 11.43.08

Loppis, antikt och auktioner våren/sommaren

Våren och sommaren 2015 var perioden då vi verkligen nördade ned oss ordentligt i retrosamlandet. Det är svårt att ha någon samlad bild av alltihop men det är många helger och dagar som har gått åt till både kortare och längre turnéer för att hitta fynd. Så det blir en liten sammanfattning över fynd och allmänna tips.

Årets bästa auktioner

Årets nyförälskelse står auktionerna för. Vi var helt nya och efter en auktion var vi fast.

  • Mullsjö, Nordmaling
    Ett gammalt dödsbo med otroligt mycket vackra möbler, porslin, kläder, tyger o.s.v. Vi fyndade en del tyger, tyvärr var jag för långsam för de riktiga fynden. En Stringhylla gick för cirka 500 kr bland annat.
  • Ytterfäbodliden
    Upphaussad auktion där vi mötte upp med vår retrovän Catrine. Mycket porslin, klockor och möbler. Vi köpte en teakpall som vi snyggade till, sängkläder, gardiner och någon fyndlåda med porslin och blandat.

Årets bästa auktionsfynd och missar

  • Ytterfäbodliden – gamla tidskrifter från 50-talet, fyndlådor med tyg och en fotpall i teak (dåligt skick). I fyndlådan fanns bland annat tre kaffefat av Prunus som.
  • Lions auktion på Nordmalings marknad – en vas från Uppsala Ekeby – Kokos, samt en hög porslin av Rörstrand Nova. Vasen för 320 kr och porslinet för 50 kr.
  • Största ågren var att vi missade en Stringhylla som gick för cirka 500 kr och ett antal lådor med fint 50-talsporslin som gick för billigt. Man måste våga mer och vara snabb!

2015-07-19 19.06.28-1

Årets bästa loppis och antikt i Västerbottens län

  • Vännäs landsbygdsdagar
    En helg i augusti går alla byar man ur huset för att anordna loppisar och gårdscaféer Boka av hela helgen, kolla kartan och besök så många loppisar du kan samt stanna och fika på vägen. Vi fyndade i en by fina retroklänningar för 40 kr styck – de skulle egentligen slängas. Johan fyndade ett Sega Megadrive för några tior.
  • Alenias Antikt kuriosa, Vormsele
    På vår inlandsturné råkade vi hitta detta ställe via en träskylt – de höll till i ett byahus över sommaren. Myggen var extremt många men mycket fint till resonabla priser. Småmöbler, klänningar och glas. Vi handlade sängbord, klänning och tyg. Hemsida: Alenia antikt kuriosa
  • Hjuken, Hällnäs
    I denna lilla by finns inte mindre än två loppisar i vardera änden av byn med blandat innehåll. Alltifrån gamla radioapparater till möbler och böcker. En trevlig tripp och fyndchans! Nära till flera andra loppisar.
  • Mårdele
    2015 fanns i Mårdsele två loppisar – Vindelälvornas loppis och antikt (begränsade helger) och ett grannhus som är fyllt av allt möjligt. Besök även gärna retrokaféet i byn för att njuta av retro inredning.
  • Gullmark
    Före detta ägarna till Stenfors antik har en liten antikbutik på sin gård där vi gjorde några riktigt fina fynd. Få grejer men fina!

Årets bästa loppis och antikt i Västernorrland

Vi gjorde en tur till Sundsvall och IKEA för att dubbelkolla vilka möbler och garderober vi skulle beställa. Resan tog mååånga timmar då vi stannade på nästan varenda loppis och antikt på vägen. Våra favoriter:

  • Blå porten antikt, Älandsbro
    Riktigt roliga grejer med keramik, glas och möbler.  Jag blev överlycklig när jag hittade en stilig Anagrius-vas.
  • Okänd ort (antingen Sörbrynge eller Mjäla)
    På en gård fanns två hus fullt av retro och antika föremål. Vi fyndade hushållsplast i oanvänd skick från Nilsjohan.

Ångra inte Ullånger – åk inte dit.

Årets bästa loppis och antikt i Norrbotten

  • Siknäs
    Liten bod med antik och retro av hög kvalitet. Lampor, porslin, köksgrejer. Vi fyndade Rosti Mepal-grejer och Kuben-lampor.
  • Högsön, Råneå
    En gammal lada och ibland ett hus och tält med diverse föremål. En del porslin och glas. Ett år hade de ett tält med 50-talsklänningar.
  • Kalix
    Kalix är tro det eller ej en ort med otroligt mycket bra loppisar och antikaffärer! I centrum finns en antik med mycket glas och keramik. Här hittade jag min första Anagrius och besatthet. Besök dansken på Smedsgatan. Fyllt av kvalitetsporslin, mindre möbler, lampor o.s.v. En fröjd! Missa inte heller antikaffären i Båtskärsnäs – en trevlig äldre man som gärna ger tips till fynd.

Årets bästa fynd

  • Vi lyckades få tag i både hallon och björnbär ur Gunnar Muskus serie. Björnbäret fick jag för ynka 350 kronor!
  • Två längder brun Pompeja för 20 kr i ett bönhus i Vännäs.
  • Sex klänningar för 240 kr under Vännäs landsbygdsdagar. Ser det som en god gärning att jag räddade saker som skulle ha slängts egentligen.

I del 2 kan du läsa om våra fynd utomlands och Traderafynd.

Välkommen till Retrohoarder.se!

Välkommen till bloggen Retrohoarder.se!

Vi som är retrohoarders heter Elizabet Westerlund och Johan Sörlin. Vi bor tillsammans i en bostadsrätt i Umeå tillsammans med våra katter. Ett av våra stora gemensamma intressen är det vi kallar retrohoarding – att jaga efter fina saker från 50- talet och framåt.

I denna blogg kommer vi att skriva om just detta intresse!

2012-07-02 11.34.29

En informatör, tillsvidare…

Efter många års kamp har det äntligen hänt. Jag har blivit erbjuden en tillsvidaretjänst som informatör – som jag glatt har tackat ja till. Eller sex månader provanställning först men sen så!

Som jag nämnt tidigare har jag varit på tre intervjuer – alla i Norr- och Västerbotten. Den först kändes riktigt bra, den andra helt okej medan den sista inte alls kändes särskilt bra. Det är alltid svårt att avgöra om man gjort ett bra intryck eller inte, men jag brukar ta det utifrån hur kontakten med intervjuarna var. Om intervjun känns trevlig och informell eller om den känns stel och svår. Det var det förstnämnda jobbet jag fick – där jag fick en kontakt som kändes informell, glad och nästan lite flirtig. Direkt efteråt undrade jag om de inte tyckte jag var flamsig.

Precis när jag kommit hem från min sista intervju ringde de från den första och erbjöd mig jobbet. Jag tackade ja direkt – det kändes helt rätt, det jobb jag helst ville ha. Mycket på grund av närheten till Ume – jag kan pendla därifrån! Ett litet plus var också att de kunde bumpa min lön rätt bra.  Nog för att jag gillar småkommuner men någonting jag har lärt mig sedan förra året är att det är svårt att bilda sig ett liv på en mindre ord om du inte redan har någon medföljande familj.

Så i april är det jag som flyttar drygt 15 mil söderut till ett nytt liv. Inget klart med bostad ännu men det kommer. Spännande och otroligt läskigt. Hoppas de vet vad de har gett sig in i. 🙂

Låt öppenheten få fortsätta leva

Få som följer nyheterna har nog kunnat missa det faktum att landstinget i Västerbotten har infört ett fotoförbud i sina lokaler. Skälet är för att skydda patienternas integritet så att de ska kunna känna sig säkrare. Medierna i Västerbotten har gått ihop och gjort en skrivelse då de anser att detta begränsar deras möjlighet att göra sitt jobb – att granska landstinget.

Jag tycker att ett fullständigt fotoförbud är fel väg att gå. Skärpta regler av något slag hade kanske varit på sin plats – exempelvis att fotografering endast får ske vid samtycke. Men att göra ett totalt förbud är att begränsa öppenheten som medierna ska stå för. De ska kunna granska landstinget precis som de kan granska kommun o.s.v. I Sverige har vi trots allt offentlighetsprincipen, en princip värd att hålla fast vid, en princip som minskar möjligheten för korruption. Av denna anledning tycker jag inte det är konstigt att det har kommit in en JO-anmälning av landstinget.  Fler borde anmäla dem.

Sedan fotoförbudet infördes har det hindrat den öppna granskningen av landstinget. Medierna har blivit nekade inträde, oavsett om de skulle fota eller ej. En äldre man som gått med på en intervju blev nekad att filmas av landstinget, inte ens hans anonyma händer fick filmas. Kan de inte längre lyssna på sina patienters beslut, de som ska vara för sina patienter?

Vad händer om detta går igenom fullt ut? Kommer alla landsting införa foto- och filmförbud? Medierna kanske inte ens får intervjua landstingspolitikerna? Kanske kommer kommunerna och riksdagen också börja kräva fotoförbud för att inte deras integritet ska ”kränkas”? Skrämmande, det är vad det är. Ingenting får hindra den öppenhet vi har i vårt land.

Vi som inte vill jobba i Stockholm då?

När man som jag har vanan inne att sitta och leta efter jobb finner man till slut att de flesta kommunikationsjobb tyvärr finns i södra Sverige i storstäderna. Framförallt i Stockholm. Det kan kännas lite hopplöst när jag sitter i Skellefteå och inte har någon ambition att någonsin flytta till Stockholm. Jag vill helt enkelt inte dit:

  1. Det är extremt många personer som söker till dessa jobb.
    Alla som redan bor i Stockholm och alla som vill flytta dit. Före mitt informatörsvikariat var det inte ovanligt med 2-300 sökande på en tjänst. Och många är extremt erfarna och specialiserade.
  2. Det är svårt att hitta bostad.
    Jag vet alltför många vänner som har flyttat runt i rivningskontrakt, tredje hand, ibland andra hand.
  3. Det tar längre tid att ta sig från ena sidan Stockholm till den ena än att exempelvis köra till närmaste större stad i Norrbotten/Västerbotten.
    Vi köar inte i 10km/h. Vi köar i 90km/h.
  4. Det finns knappt någon natur.
    Inga snötyngda tallar på vintern, inga stora härliga skogar att vandra i.

Fördelen med att bo i Norra Sverige är att det är färre som söker på varje jobb. Det är färre som är beredda att flytta norrut. På några jobb jag har sökt och varit på intervju på var det mellan 20-40 sökande. I Skellefteå något fler, kanske 60-70 sökande.  Tyvärr finns konkurrensen även här, men vi är många färre som slåss. Samma sak är det med småstäder i södra Sverige. Färre vill flytta till Säffle än till Göteborg. Det är betydligt lättare att hitta bostad också. Med lite trixande hittar du lätt en ganska billig hyresrätt eller bostadsrätt. Därför – var inte rädd för att söka jobb på mindre orter du som är nyutexaminerad eller inte har hunnit skaffa någon familj ännu. Det är inget fel på norra Sverige oavsett vad alla fördomar säger.

Därför satsar jag på Skellefteå. Det är en stad jag vill bo i, 70.000 i kommunen är inte fy skam. Det målet kommer allt närmare eftersom det snart börjar bli dags att flytta dit. Det finns en lägenhet som står redo och jag är jättepepp på det. Mitt nästa steg är att höja mitt jobbsökande ett snäpp och börja göra spontanansökningar till företag som kan tänkas behöva kommunikationshjälp. Känner du någon? Säg gärna till.

Norrflicka

Livet i Sveriges nionde minsta kommun sett till antalet invånare går sin gilla gång. Jag trodde det skulle vara jobbigt att flytta från en kommun med 130000 invånare till en med 4300 men det känns inte som någon större uppoffring. Livet går lite långsammare här och det är betydligt tystare än centrala Norrköping, men det är bara skönt. Avståndet till vännerna är dock tydligt. Det går inte bara att gå över och ta en kopp te längre.

Efter att ha varit sjuk och ganska passiv under en längre period har jag försökt börja komma igång med både träning och fritidsaktiviteter. Det är inte vad jag är van vid, så det blir att anpassa mun efter utbudet. Att simma i simhallen är gratis för kommunanställda så det kommer jag definitivt att utnyttja. Det finns vattengympa och det kommer att bli en grupp som håller på med zumba, något jag är nyfiken på.

När det gäller fritidsaktiviteter gäller det att passa på när det händer någonting. Jag har varit på ett stickcafé (jag och ett trettiotal kvinnor 50 och uppåt) och idag var jag på en inspirationsdag som kommunen anordnade. Linda Nederberg föreläste om prestationer och självkänsla. Det var inte mycket nytt men det var definitivt ett par av mina vänner som hade behövt vara där. I korthet – ditt värde avgörs inte av vad du gör eller hur du ser ut, utan du själv avgör ditt värde.

När jag var på väg till föreläsningen, cirka tio minuters promenad kände jag mig glad över att vara där jag är. Snön ligger tung på träden, det är kyligt ute, ingen blask och inget regn. Solen var på väg upp över träden. Istället för att gå hem efteråt frågade jag en kollega om vi kunde ta en promenad. Hon är till och med nyare än mig i Norsjö och detta var hennes första helg. Så vi gick genom Norsjö och bort till sjön där vi gick över isen på skoterspåren. Helt tyst förutom knarrande av skor och några enstaka skotrar som passerade. Solen steg högt. Det är då jag minns var jag kommer ifrån och var jag hör hemma.