Stenungsund

Stenungsund är en liten stad på västkusten, några mil norr om Göteborg. Där har jag (Elizabet) varit på besök ett par tre gånger då jag har en del av min fars släkt på denna sida av landet. Rättare sagt fyra kusiner i vuxen ålder – där det alltså är jag som är lillkusinen. Men ack så roligt det är att umgås med dem även om det går länge mellan åren.

2004- 2005 hade jag ett år då jag bodde i Göteborg, och på något sätt kom jag på att jag hade kusiner i omlopp vilket gjorde att vi vid i alla fall ett tillfälle åkte upp för att hälsa på den äldsta i syskonskaran med hennes familj. Jag minns att jag fick hålla i det nya tillskottet i familjen. Sedan dröjde det många år tills jag kom på besök igen. Då hade mitt kusinbarn hunnit bli sex år gammal.

Det var en liten märklig känsla, att träffa sina kusiner efter så lång tid. Jag kan inte ens minnas hur det var att vara liten, om vi umgicks då eller om de redan bodde långt söderut. I alla fall var det en mycket trevlig helg där jag bland annat fick följa med till stallet en dag, äta varma mackor och godis till middag. Självklart tog jag tillfället i akt att då låna min dåvarande 13-åriga kusinbarn att följa med mig till biblioteket. Själva lokalen minns jag inte mycket av, men jag vill minnas att bibliotekarien var lite förvånad över att jag ville ha kort i Stenungsund när jag bodde i Norrköping. Kanske stördes mina tankar av den pågående bokrean och att vi skulle leta efter en specifik bok. Vi gick även tillsammans på Molekylverkstan, ett slags aktivitetscenter där man bland annat kan leka lekar som att para ihop olika atomer med varandra för att bilda exempelvis vätgas. Ett tips för er som någon gång åker dit.

Hösten -10 gjorde jag ytterligare ett besök då det var dags för släktfest på en bygdegård i Stenungsund för att fira två 40-årsdagar.   Släktfesten var en succé, jag var den enda där från min del av släkten så det var mestadels nya ansikten men en mycket uppsluppen stämning. Barn som lekte, kusiner som sjöng och dansade. Här nedan hittar du en bild på hur det kan se ut. Vi åkte relativt tidigt då vi dagen därpå skulle fara på releasefest för min kusins sambos nya skiva City (klicka här för att lyssna på Spotify), som jag för övrigt är webbdesigner åt. För mig som inte alls är inläst på jazz var det en mycket spännande upplevelse och jag gillade det mycket. Extra spännande blev det då releasefesten var samma kväll som valvakan. Alla satt på helspänn och jag hade inte velat vara Sverigedemokrat ute på gatan den kvällen.

Så nu, själva bibliotekskortet. Det står tydligt att det handlar om Stenungsund bibliotek, även om jag är allergisk mot teckensnittet vid det här laget. Själva bilden är troligen något slags konstverk. Lite undersökning ger att Soile är namnet på en lokal akvarelltalang. Länk till konstnären hittar du här. Kortet gjordes 2002. Troligen representerar det blå närheten till vattnet då det ligger precis på kusten ut mot Tjörn och Orust. Det kan även vara något likt hällristningar – finns det sådana i Stenungsund? Hursomhelst, det har helt klart en lokal anknytning då det är en lokal konstnär även om motivet i sig kanske inte signalerar någonting för den som inte känner till detta. Dock inte min typ av konstverk så kortet for en fyra.

 

[polldaddy poll=5094152]

Örebro

Örebro och jag har en ganska lång och varierande relation. Jag har aldrig bott där men jag har tillbringat en hel del tid där. Inte bara med Kristin som bor där, eller ens på folkhögskoletiden utan även före det. För er som kanske följt bloggen kanske några av er minns att jag bott både i Askersund och i Göteborg – och av samma anledning. Personen som jag levde med härstammade från Örebro. Därmed har det funnits både en hel del tyngd och jobbiga saker förknippat med staden men även en hel del glädje och bus.

Under det år då han flyttade upp till norra Sverige och under året i Göteborg gjorde vi en hel del turer till Örebro för att hälsa på hans familj. Mamman bodde nära IKEA och pappan bodde bredvid en motorväg. Jag minns inte hela historien men jag vet att en av de första grejerna vi gjorde i Örebro var att besöka stadsbiblioteket. Jag och Kristin kände inte varandra då men jag var redan då intresserad av bibliotekskort.

Det är ett stort och fint bibliotek, inte långt från slottet som ryms på kortet. Jag lånade även böcker på kortet, om jag inte minns fel var det en av Johanne Hildebrandts- Frejaböcker jag tog som kortlån och sträckläste hos hans mamma de dagar jag var där. Om minnet sa mig rätt så sommarjobbade han i Örebro den sommaren medan jag var och hälsade på ett tag.Jag minns att jag låg i hans mammas soffa eller i hammocken och läste. Jag minns en barfotapromenad bort mot IKEA där jag för första gången såg ekoxar.

Sedan kom det att dröja ett eller två år innan jag besökte biblioteket i Örebro med folkhögskolan, vilket finns beskrivet i Kristins inlägg om Örebro.  Efter att Kristin flyttade dit finns också många fina minnen av alla roligheter som vi har hittat på tillsammans. Eller vad sägs om exempelvis om denna rondell-Kristin? Det var hon som hade sett att det i Örebro finns en hållplats som heter Poesigatan. Av den anledningen var tvi tvungen att vallfärda dit, poeter som vi är. Detta är taget på väg från hållplatsen, tillbaka mot civilisationen.

Kortet är nog ett av mina favoriter. Slottet är en vacker symbol för Örebro – alltså regional anknytning men även ett konstnärligt tänk med spegelbilden i vattnet. De har även lyckas få dit kommunens egen vapen och att det tydligt framgår att det är ett bibliotekskort för Örebro kommun. Detta är i negativ text vilket passar betydligt bättre än vanligt svart – och de riktiga färgerna i kommunvapnet hade helt tagit över. Storleken är lagom och teckensnittet är klassiskt. Det är kanske inte särdeles unikt men välbalanserat på alla fronter vilket gör att jag lätt ger det en femma.

Biblioteken i Örebro

Tranås

Tranås är en liten ort som ligger på pendelavstånd från Norrköping, i Jönköpings län. Jag (Elizabet) har alltid haft en tanke att avverka alla orter dit Östgötatrafikens kort räcker. Vi hade till och med planerat att göra en liten biblioteksturné när Kristin jobbade i Norrköping. På grund av udda sov- och vakentider blev det dock inte genomfört.

Historien om Tranås handlar om en dagstripp. Jag vill minnas att det var på våren eller kanske sensommaren, jag var i Norrköping utan att ha någonting att göra. Då fick jag förslag av ett par av mina vänner att de skulle på konstutställning i Tranås. Min ena väns äldre bror hade deltagit i något slags konstläger över sommaren där i Tranås, där ett gäng konstnärer fick flytta in i ett stort hus och skapa konst tillsammans. Vi skulle alltså ta oss till Tranås men missade att pendeln bara gick dit varannan timme. Därför följde en betydligt krångligare resa där vi tog pendeln till Linköping, bussen till Boxholm och därifrån buss till den lilla orten Sommen där min väns föräldrar hämtade oss, de skulle också på utställningen. Det var en mycket intressant utställning då själva lokalen var en gammal industrilokal och där använde man samtliga rum. Alltifrån tejprullar, socker på golvet, det var svårt att avgöra var konsten började och var inredningen tog vid.

I alla fall, på väg till utställningen släppte de av mig vid biblioteket, centralt baserat i Tranås. Jag var säker på att jag hade tagit bilder på biblioteket men bara för att jag letar så hittar jag inga. Det var hursomhelst svårt att hitta, ingången inklämd mellan affärer och en liten skylt som var lätt att missa. Insidan av lokalen var desto mer intressant, med ett stort glastak. Hos bibliotekarien frågade hon mig om jag inte bara ville koppla ihop mitt Norrköpingkort så jag kunde låna i Tranås. Nej, det vore ju inte samma sak. 🙂

Själva kortet då. Jag hade problem med att få till ett bra foto men ni fattar idén. Ett bakgrundfoto där någon har ritat en mystisk symbol, vilket föreställer taket i biblioteket. Fotot är blåakigt och föreställer någon slags ö, halvö, förmodligen i Tranåstrakten. Därmed har det regional anknytning och har man varit i biblioteket så är det tydligt att det hänger ihop. Det stora misstaget här är att det är ett STORT särskrivningsfel. Stads biblioteket. Det går inte. Sånt får inte hända. Men det framgår i alla fall av detta att det är ett bibliotekskort, det finns en adress och även telefonnummer. Vilket i grunden inte är smart eftersom bibliotek kan byta telefonnummer och adress. Själva utseendet tycker jag är trevligt fast det ger mig snarare känslan av snö och Norrland än en liten ord i Jönköpings län. Sen har man försökt vara fiffig med illustrationen, att den hänger ihop med adressen men det fungerar inte alls. Jag skulle snarare ha sett ett ovanifrånfoto av den fina glaspyramiden eller en illustration. Typografin tycker jag är okej, lätt att läsa och tydligt. Jag skulle nog ge den 3,5/5 möjliga i betyg.

[polldaddy poll=4440780]

Göteborg (nya kortet)

Efter att jag flyttat från Göteborg (våren 2005) kom det att dröja många år tills jag återvände igen. Närmare bestämt våren 2009.

Två av mina närmaste vänner skulle liksom jag göra sitt examensarbete åt företag i Göteborg men de skulle göra jobbet på plats. I samband med att jag skulle besöka mitt företag (tror jag), besökte jag dem en helg i april i huset där de då bodde. Det var en väldigt fin helg, solen sken, vattnet glittrade och det var nästan sommarvärme. Vi tog bussbåten ut till skärgården där vi åt picknick på en ö. Sittandes på några klippor med utsikt över får och vatten.

Före detta ville jag dock besöka biblioteket. Det såg ut precis som jag mindes det förutom att det nu fanns en utställningsdel på nedervåningen som jag inte minns var det var tidigare. Dels ville jag kolla om mitt konto fortfarande fanns kvar efter så många år men sedan var mitt mål såklart att skaffa det nya bibliotekskortet då jag visste att det var betydligt snyggare. Kontot hade stängts någon månad tidigare och jag valde därför att öppna upp det igen.

Göteborg är hittills det enda bibliotekskort som jag har betalat för. De ville nämligen inte gå med på att ge mig ett nytt kort om jag redan hade ett gammalt. Ynka 20 kr fick jag betala för detta oerhörda värdefulla bevis på att jag varit där. Och på köpet ett mycket vackert bevis.

Som ni kan se är det nya kortet betydligt trevligare än det gamla. Det blå med fiskmås och fisk syftar ganska tydligt till Göteborg som region. En havsnära stad, något de själva är mycket stolta över. Förutom att biblioteksnamnet och kommunen står finns det även en illustration av en människa med en bok i handen som ytterligare förtydligar att det är ett bibliotekskort. Man har valt att välja bort kommunvapnet helt vilket är ett trevligt och kreativt påfund. Texten och illustrationerna kan kännas något barnsliga för min smak men samtidigt syftar det handritade teckensnitten även till kultur, det kreativa, graffitti, vilket är passande för en kreativ stad som Göteborg. Helt klart ett lyft från det tidigare kortet. Jag vill nog faktiskt ge kortet en femma i betyg för den regionala känslan, det kreativa gränssnittet och tydligheten.

[polldaddy poll=4237448]

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,