Etikett: sociala medier

Vad händer när vi ger upp vårt privatliv på internet?

I min jakt på intressant facklitteratur har jag nyligen läst boken Blogging av Jill Walker Retberg från 2008. Som titeln föreslår handlar denna bok om bloggande från grunden. Alltifrån vad en blogg är till hur bloggar har uppstått och på vilka olika sätt de används idag. Den tar också upp företeelsen sociala medier och hur vi allt lättare lämnar ut vårt privatliv till andra.

Och vad händer egentligen när vi frivilligt lämnar ifrån oss vårt privatliv? Detta är någonting de allra flesta gör varje dag, utan att egentligen tänka på det eller kritisera var informationen hamnar och sedan används till. Och hur har vi egentligen hamnat där – att det är okej att lämna ut nästan varsomhelst?

Människor gillar att dela med sig av sina idéer – det har vi nog alltid gjort också men aldrig har det varit så enkelt och kunnat spridas över hela världen som nu. I och med inträdet av sociala medier som Facebook, bloggar o.s.v i våra liv har det helt plötsligt blivit tusen gånger enklare att dela saker med andra. Det räcker med en dator och internet för att kunna sprida nästan vilken idé som helst och berätta nästan vad som helst om sig själv.

I och med tjänster som Google och Facebook kan vi nu få tag på vilken information som helst, när vi vill. I gengäld ger vi upp vårt privatliv. Vi berättar vilka hemsidor vi besöker, vilka vänner vi har, var vi befinner oss just nu, vad vi tycker om att göra. Frivilligt delar vi med oss av denna information – och få ifrågasätter var informationen hamnar och vad den sedan används till. Den kan oskyldigt användas till att ge oss riktad reklam. Unga tjejer kan få reklam om de nyaste kläderna, bantningskurer medan män som mest spelar Facebook-spel får reklam om ännu fler Facebookspel som kan vara intressanta. Vi uppskattar troligen detta mer än generaliserad reklam vi får i brevlådan. Vi uppskattar exempelvis att ICA vet precis vad vi handlar och att vi får rabatter på det vi köper ofta.

Informationsbevakning över Internet finns över hela världen. Här i västvärlden används den fortfarande ganska försiktigt – exempelvis för att kunna ge riktad reklam. Tittar vi i andra länder där friheten inte är så självklart kan denna information användas till helt andra syften. För att bevaka vad medborgarna gör på Internet i syfte att kontrollera sin befolkning snarare än att främja deras personliga frihet. Detta är knappast av godo och gränsen mellan dessa två sätt att hantera information är tunn.

Ett gammalt och skrämmande framtidsscenario hittar du i kortfilmen Epic 2014 – en utveckling av Google och andra informationstjänster som samlar in all din information. Detta leder till slut till ett nytt system som sorterar bland nyheter och annat för att visa dig exakt det du är intresserad av. Problemet är när vi visar mer intresse för kändisnyheter än nyheter om förtryck. Detta leder till ett system som ger dig platta och vinklade nyheter som bekräftar det du redan tror och tycker men inte behöver vara sanna. En skrämmande tanke för allting vad journalistik kallas. Och även skrämmande för oss som är vana vid att ta del av nyheter. Ska vår Internetnärvaro förvandlas till en bekräftelsemaskin där ingenting längre ifrågasätts?

Filmen är gammal och som många vet är det inte mycket av framtidsscenariot som har blivit sant. Ingen kunde ha förutspått tjänster som Facebook, Wikipedia och Twitter. Än så länge samlas vår information och används bara till tillsynes ofarliga syften. Men kan ändå inte Epic 2014 till slut bli sann – om vi inte säger emot?

Att vara skeden som är med när grytan rörs om

Jag tänker rätt ofta på vilka enorma erfarenheter jag kommer ha när jag lämnar mitt tidsbestämda jobb. Mycket på kort tid. Jag hann inte ens sätta mig in i organisationen innan den nya organisationen gick igenom. Att hamna mitt uppe i stora förändringar men även att själv får vara med och genomföra stora förändringar i organisationen, det är väldigt utmanande men också spännande.

Norsjö har en ny politisk organisation vilket leder till en ny tjänstemannaorganisation. Numera finns bara en enda förvaltning och nämnderna är pensionerade och begravda. Istället är det tre utskott som styr. Allt detta skapar förändringar nedåt i organisationen.Vi vet inte längre vad vi heter – är vi avdelningar, enheter eller någonting helt annat? Hälften av mig kommer att få en ny chef – vi vet ännu inte om det blir någon som redan finns i organisationen eller om det blir någon helt ny. Till er som förvirrade – egentligen består jag av två halvtidstjänster – informatör och inflyttarservice (fast procentuppdelningen kan vi diskutera). Så det handlar mest om att följa med strömmen och försöka hitta någonting att hålla fast vid.

Sen har vi mitt eget arbete – där jag är skeden som sakta rör om i grytan. Att komma som ny och ta sig an en hel kommunhemsida är sannerligen inte enkelt. Hittills har det gått förvånansvärt bra men vi har nu börjat stöta på hinder. Vi fick en spegelwebb installerad men har nu uppnått någon slags datagräns och kan därför inte ändra någonting tills vi har diskuterat oss fram till en lösning med en leverantör som inte prioriterar oss som kunder.

Till detta har jag ambitionen att förstärka och förbättra vårt befintliga nätverk av webbredaktörer för att införa nya webben så fort som möjligt. Det blir inte helt nytt men det blir en del förändringar för de insyltade. Vilket innebär att informera, förankra och diskutera – är min lösning den smartaste? Den tekniska kunnigheten är varierande så jag har mina orosmoln – kanske faller mina planer platt? Drömmen att få hemsidan klar i februari känns långt borta, nu är jag glad om det blir färdigt innan sommaren. Min vision att föra in sociala medier i kommunen är ett annat arbete som definitivt kommer att innebär en del förändringar för kommunens del.

Jag känner mig lyckligt lottad. Som lyckades hitta jobb trots att jag sökt så länge, och lyckades hitta ett jobb som är roligt men också väldigt utmanande. Det blir så många nya tankar och erfarenheter!  Tänk att kunna skriva i cv:t allting jag är med om just nu. Jag undrar hur det ser ut på vanliga fasta informationstjänster där inte sådana här förändringar sker.

Sociala medier i småkommuner

1 kommentar

Som vikarie känner jag att det är viktigt för mig att föra in någonting nytt i min kommun, någonting som inte var där tidigare. Både ett minne för de andra att ”just det, hon kommer jag ihåg, hon gjorde ju det där” men också för att visa framfötterna inför nästa arbetsgivare. Någonstans insåg jag att det var någonting som saknades och det var detta som fick mig att inse att en sak som behövs är införandet av sociala medier som marknadsföringskanal.

Mina funderingar eskalerade i och med att jag idag deltog i SKL:s webbkonferens om just sociala medier. Alltså jag satt på mitt kontor och följde föreläsningarna via webben och behövde inte åka till Stockholm. Det var lite strul med tekniken bitvis men på det stora hela var det bra. Framförallt var det mycket inspirerande att se hur olika folk hade tänkt kring de sociala medierna och hur man arbetar med det. Allt från det juridiska med hur man ska diarieföra till att det bara var att sätta igång direkt och sen skapa riktlinjer. Ett intressant fakta som dök upp var det faktum att Stockholms stad har tio gånger så många anställda som vi har invånare i kommunen. Det ger lite perspektiv.

Under föreläsningarn kom jag på  fler argument för varför vi ska ha detta i kommunen. Jag har tidigare känt ett motstånd från enstaka person mot att ge sig in i det ”nya” och är därför desto mer bestämd på punkten att vi måste in.  Jag insåg också att projektet att skapa någon slags policy för vårt användande av marknadskanaler är betydligt större och svårare än det först verkade. Samtidigt som jag inte behöver göra det svårare än det är. Allt som rör beslut tar lite längre tid att genomföra på en kommun.

På SKL:s hemsida finns en sammanställning av vilka som använder sociala medier, vilka som har policies och så vidare. Den är inte komplett men ger ändå en bild. Det jag konstaterar är att få av Västerbottenskommunerna finns med på listan – det är de två stora (Umeå och Skellefteå) plus Lycksele som använder sociala medier för kommunens räkning. Jag vet även att många av inlandskommunerna inte ens har någon informatör eller en enda person som har hand om webben/informationen. Därför kommer dessa kommuner även långt ned i rankningen som SKL har gjort . – de har helt enkelt ingen som satsar på informationskanalerna och utvecklar dem. En bristfälliga hemsidor med bristfällig information är inte någon bra reklam, alla kan bli bättre. Jag är nsätan sugen på att turnera runt och jobba som informatör i alla småkommuner i inlandet.

Vår grannkommun Lycksele har precis fått igenom sina uppdaterade riktlinjer för extern kommunikation vilket sporrade mig till att vilja göra om den lilla informationspolicy vi har till någonting mycket större – varför inte policy för extern information? Eller kanske tar jag mig vatten över huvudet och borde hålla mig till mina sociala medier.. Frågan är om en vikarie som har jobbat två månader som informatör kan genomföra detta? Det återstår att se.

Nätverk och sociala medier – en ny början?

Någonting i ett samtal med min ena lillebror (som har utsett sig till min livscoach) insåg jag att saker måste förändras. Det är inte hållbart att tro att det hjälper att gör samma sak om och om igen (söka jobb på AMS-annonser) eftersom det hittills inte lett någonstans. Jag har nog vetat om det hela tiden men har inte velat inse det. Jag blev högst medveten när det var jobbsökarmässa på AMS i Norrköping. Det var människor överallt på den lilla ytan. Köer för att få lämna sitt CV, ungdomar, medelålders, äldre, alla var där. Jag har gått på cirka sju intervjuer – så jag vet att jag är inne på rätt spår men varje gång har beslutet varit nekande – för lite erfarenhet. Jag har erfarenhet men jag kommer aldrig upp i de tre åren man behöver ha. Det är därför jag frilansar, för att få erfarenhet – men just nu är inte egenföretagandet min dröm.

Det var det som var anledningen till att jag satte igång min jobbsökartävling. Konceptet finns sedan tidigare men jag tänkte att någonting kanske det leder till. Jag vet att det finns människor med kontakter inom det jag vill arbeta. Samtidigt består mitt nätverk till stora delar av unga människor i samma situation som jag – de är ivriga att få komma ut och arbeta med kommunikation. Med andra ord råder slagsmål och en del med kontakter kanske därför väljer att hålla dem för sig själv, vilket är helt förståeligt.

Jag har dock fått ett par tips som är värda att kolla upp, det gäller bara att ta mod till sig – jag som aldrig vänjer mig vid att ringa upp främlingar. Jag har träffat en ny bekant som säger sig ha kontakter att förmedla vilket låter hoppfullt. Dessutom har jag fått kontakt med en kvinna som utbildar sig till coach och skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med ett par timmars coachning – gratis. Om man har F-skattesedel får man nämligen ingen hjälp av AMS, det räknas då som att man är självförsörjande. Sedan har jag även mängder av kreativa idéer för hur jag ska kunna visa vad jag kan, olika möjligheter att göra kreativa CV. Jag har redan börjat men har idéer där jag både tänker använda fotografi och min gamla hederliga teknik ordkollage.

Det känns i alla fall lite hoppfullare nu. Jag har gjort någonting annorlunda, jag har tänkt annorlunda, jag försöker. Imorgon är en ny månad, en ny vecka och jag har dessutom påbörjat en ny dagbok. Det känns alltid positivt, som att börja på en ny vit sida i livet som jag kan fylla med vad jag vill. Förhoppningsvis många sidor jag kan fylla med mitt nya framtida arbete.

Bibliotek och sociala medier – Youtube

5 kommentarer

För att undersöka hur det går för vår blogg så googlade jag (Elizabet) idag ordet bibliotekskort. På detta vis hittade jag dock en massa andra roliga länkar. Eftersom jag är utbildad inom kommunikation, bland annat webbkommunikation tyckte jag det var extra intressant att se hur olika bibliotek hanterar sociala medier och jag kommer därför ge några exempel i ett par inlägg framöver. I detta inlägg tittar vi lite på videomediet.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=1FsS3hmPL7g&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

Uppsala bibliotek har en hel videobaserad tutorial som förklarar hur man går till väga för att skaffa bibliotekskort i ett bibliotek. Filmen är inte särskilt god kvalitet men budskapet kommer i alla fall fram och den är väldigt pedagogisk. Tillvägagångssättet ser ut som i många bibliotek, det ska inte vara några större konstigheter för någon att kunna skaffa kort och låna böcker, oavsett om användaren är ung eller gammal.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=9A9Cu6Tq49w&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

På Trelleborgs bibliotek har man gjort en officiell video om hur man som besökare kan låna böcker på deras bibliotek, beskrivet steg för steg. Så enkelt att till och med ett barn kan göra det, man har även satt lite jazzig bakgrundsmusik för att få lite stämning i filmen. Kanalen har även ett par klipp med boktips för bibliotekets besökare.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=lEOXSbabLoo&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

Ett intressant klipp är klippet från Västerås bibliotek som på arabiska förklarar hur man lånar bibliotekskort. Ett jättebra iniativ för alla de som inte har svenska som sitt förstaspråk eller på annat sätt har problem med att förstå svenska. Det visar på ett bibliotek som satsar på sina mångkulturella besökare. De har även videos som på italienska, spanska, engelska förklarar hur man utnyttjar bibliotekets tjänster. Desto mer intressant är att de använder youtube som ett sätt för att visa vilka typer av böcker som finns, genom att låta barn och vuxna tipsa om böcker de tycker om:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_KgSjuf8m70&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=qlmyT5PP4lM&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

Ett annat sätt att använda Youtube och filmmediet för att promota bibliotek är att helt enkelt presentera biblioteket. Här presenteras Kongsbergs bibliotek i Norge genom att visa bilder från biblioteket och visa vad man kan använda biblioteket till och vad som finns där.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=HSaJlWTPxsc&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

Även GRUL (Upplevelsebaserat lärande) har lagt upp ett klipp som visar det intressant fenomenet Levande Bibliotek, vilket i stort sett innebär att låna en person under en kort period som får berätta om sitt yrke, religion o.s.v. Detta tror man ska skapa större förståelse för olikheter mellan människor. Klippet är rent och snyggt, inga pixliga handkameror.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xCn5a2Mb8GI&hl=sv_SE&fs=1?color1=0xcc2550&color2=0xe87a9f]

I detta inlägg har man engagerat ungdomarna, genom att låta några ungdomar göra en undersökning om vad unga anser om Umeås stadsbibliotek. Ett mycket bra initiativ, då det tar fram ris och ros för ett biblioteket från en mycket viktig målgrupp – ungdomarna.

Min slutledning blir att svenska bibliotek (vilket är de jag undersökt) använder inte filmmediet och Youtube i någon större bemärkelse. Det finns i nuläget bara ett bibliotek som verkligen försöker satsa på Youtube och det är Västerås bibliotek, som har många klipp i sin kanal och försöker att göra aktuella klipp, både för ungdomar, vuxna och för de som inte har svenska som modersmål. Det förvånar mig att inte de stora biblioteket i exempelvis Stockholm och Göteborg använder detta medium men de använder säkerligen andra källor. Frågan är ju dock hur många som är intresserade av att se dessa filmer, även om Sveriges alla bibliotek skulle publicera inlägg. Västerås bibliotek har inte jättemånga visningar, alltså är det bara de som tycker att Västerås bibliotek är relevant för dem som kommer att titta, eller kanske ungdomar som vill ha boktips. Hursomhelst är det roligt att se att det finns bibliotek som faktiskt använder denna kanal – en kanal som vanligtvis inte kopplas till bibliotek. Men i takt med att bibliotek inte längre bara har plats för böcker, känns detta som en logisk utveckling.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,