Retroåret 2015 del 1

2016-01-102022-12-13

Här kommer en sammanfattning i två delar av retroåret 2015 av vi två Retrohoarders!

Årshändelser

Retroåret 2015 började med begravning av svärmor vilket överskuggade mycket. Med det kom det praktiska arbetet – även en liten lägenhet med ett förråd bär många minnen. Vi tillbringade ett antal helger med att sortera och tömma dödsboet. Många var de fysiska minnen som fanns kvar – från alla årtionden av liv. Vi bär henne ständigt i våra minnen och hon finns i vårt hem.

Den största förändringen vi genomgick under året var att gå från två hushåll i två städer till en gemensamt köpt bostad i en stad. Umeå blev bestämt och på Valborgsmässoafton ”råkade” vi buda hem en fyra på Dragonfälten, tio minuter från Centralstationen. Byggd i början av 2000-talet men vi såg möjligheten att förvandla lägenheten till ett nymodernt retrohem. I juli flyttade vi in och tre månader senare kom till slut hantverkarna som tapetserade om alltihop. Hösten blev sedan ett sammelsurium av att beställa möbler, garderober, inredning och att mäta, skruva och borra. Vi byggde bland annat en riktig walk-in-closet som rymmer alla mina retroklänningar. Jag byggde även mitt eget lilla smyckeshörn. Nästa projekt är smart förvaring under klänningarna.

SOF! Våra retrogrejer från dödsbo, auktioner och loppis tog över så vi öppnade ett skåp på Sök och finn på Mariedal i Umeå. Där har vi sålt retroföremål hela hösten tills nu. En intressant upplevelse.

Loppis, antikt och auktioner våren/sommaren

Våren och sommaren 2015 var perioden då vi verkligen nördade ned oss ordentligt i retrosamlandet. Det är svårt att ha någon samlad bild av alltihop men det är många helger och dagar som har gått åt till både kortare och längre turnéer för att hitta fynd. Så det blir en liten sammanfattning över fynd och allmänna tips.

Årets bästa auktioner

Årets nyförälskelse står auktionerna för. Vi var helt nya och efter en auktion var vi fast.

Mullsjö, Nordmaling
Ett gammalt dödsbo med otroligt mycket vackra möbler, porslin, kläder, tyger o.s.v. Vi fyndade en del tyger, tyvärr var jag för långsam för de riktiga fynden. En Stringhylla gick för cirka 500 kr bland annat.
Ytterfäbodliden
Upphaussad auktion där vi mötte upp med vår retrovän Catrine. Mycket porslin, klockor och möbler. Vi köpte en teakpall som vi snyggade till, sängkläder, gardiner och någon fyndlåda med porslin och blandat.

Årets bästa auktionsfynd och missar

Ytterfäbodliden – gamla tidskrifter från 50-talet, fyndlådor med tyg och en fotpall i teak (dåligt skick). I fyndlådan fanns bland annat tre kaffefat av Prunus som.
Lions auktion på Nordmalings marknad – en vas från Uppsala Ekeby – Kokos, samt en hög porslin av Rörstrand Nova. Vasen för 320 kr och porslinet för 50 kr.
Största ågren var att vi missade en Stringhylla som gick för cirka 500 kr och ett antal lådor med fint 50-talsporslin som gick för billigt. Man måste våga mer och vara snabb!

Årets bästa loppis och antikt i Västerbottens län

Vännäs landsbygdsdagar
En helg i augusti går alla byar man ur huset för att anordna loppisar och gårdscaféer Boka av hela helgen, kolla kartan och besök så många loppisar du kan samt stanna och fika på vägen. Vi fyndade i en by fina retroklänningar för 40 kr styck – de skulle egentligen slängas. Johan fyndade ett Sega Megadrive för några tior.
Alenias Antikt kuriosa, Vormsele
På vår inlandsturné råkade vi hitta detta ställe via en träskylt – de höll till i ett byahus över sommaren. Myggen var extremt många men mycket fint till resonabla priser. Småmöbler, klänningar och glas. Vi handlade sängbord, klänning och tyg. Hemsida: Alenia antikt kuriosa
Hjuken, Hällnäs
I denna lilla by finns inte mindre än två loppisar i vardera änden av byn med blandat innehåll. Alltifrån gamla radioapparater till möbler och böcker. En trevlig tripp och fyndchans! Nära till flera andra loppisar.
Mårdele
2015 fanns i Mårdsele två loppisar – Vindelälvornas loppis och antikt (begränsade helger) och ett grannhus som är fyllt av allt möjligt. Besök även gärna retrokaféet i byn för att njuta av retro inredning.
Gullmark
Före detta ägarna till Stenfors antik har en liten antikbutik på sin gård där vi gjorde några riktigt fina fynd. Få grejer men fina!

Årets bästa loppis och antikt i Västernorrland

Vi gjorde en tur till Sundsvall och IKEA för att dubbelkolla vilka möbler och garderober vi skulle beställa. Resan tog mååånga timmar då vi stannade på nästan varenda loppis och antikt på vägen. Våra favoriter:

Blå porten antikt, Älandsbro
Riktigt roliga grejer med keramik, glas och möbler. Jag blev överlycklig när jag hittade en stilig Anagrius-vas.
Okänd ort (antingen Sörbrynge eller Mjäla)
På en gård fanns två hus fullt av retro och antika föremål. Vi fyndade hushållsplast i oanvänd skick från Nilsjohan.

Ångra inte Ullånger – åk inte dit.

Årets bästa loppis och antikt i Norrbotten

Siknäs
Liten bod med antik och retro av hög kvalitet. Lampor, porslin, köksgrejer. Vi fyndade Rosti Mepal-grejer och Kuben-lampor.
Högsön, Råneå
En gammal lada och ibland ett hus och tält med diverse föremål. En del porslin och glas. Ett år hade de ett tält med 50-talsklänningar.
Kalix
Kalix är tro det eller ej en ort med otroligt mycket bra loppisar och antikaffärer! I centrum finns en antik med mycket glas och keramik. Här hittade jag min första Anagrius och besatthet. Besök dansken på Smedsgatan. Fyllt av kvalitetsporslin, mindre möbler, lampor o.s.v. En fröjd! Missa inte heller antikaffären i Båtskärsnäs – en trevlig äldre man som gärna ger tips till fynd.

Årets bästa fynd

Vi lyckades få tag i både hallon och björnbär ur Gunnar Muskus serie. Björnbäret fick jag för ynka 350 kronor!
Två längder brun Pompeja för 20 kr i ett bönhus i Vännäs.
Sex klänningar för 240 kr under Vännäs landsbygdsdagar. Ser det som en god gärning att jag räddade saker som skulle ha slängts egentligen.

I del 2 kan du läsa om våra fynd utomlands och Traderafynd.

Pajala

2012-06-062022-12-131 kommentar

Pajala är en liten Norrbottenskommun i den allra norraste delen av landet. Den alla norraste delen av Tornedalen. Många känner kanske till samhället som staden där Mikael Niemi är född och uppvuxen samt staden där många av hans böcker även utspelar sig. I samhället Pajala bor cirka tvåtusen innevånare, så ungefär lika stort som Norsjö där jag (Elizabet) tidigare har arbetat. Jag har även anknytning i form av släkt i Tornedalen men bara i den södra delen.

Nå. Att åka till Pajala är ingenting man gör över en dag. Det är ingenting man ens gör över två dagar. I mitt fall blev det tre dagar och två nätter sovandes hos mina morföräldrar för att ta mig från Skellefteå och upp till Pajala. Allt detta på grund av en jobbintervju för ytterligare en informatörstjänst. En intervju med vetskapen att Pajala är en boomande gruvstad och det därmed inte finns några som helst bostäder lediga då ingenting har byggts sedan 80-talet. Jag genomförde dessutom en liten mini-biblioteksturné.

Enkel väg tar det 5-6 timmar att köra upp till Pajala – längre om man liksom jag körde över Haparanda istället. Med tanke på tidigare bilkörningshistorik kändes en sådan långkörning inte som en bra idé om jag inte delat upp den. Mestadels bara att följa E4:an men sedan var det bara att följa väg 99 ända upp till Pajala. För den som inte har åkt där, det är otroligt vackert. Älven vindlar sig längs med vägen, det är skog, små berg, solnedgång. Alla gamla vita tornedalska hus, eller hus som jag kopplar samman med den regionen. Det var ett par vackra sensommardagar i april/augusti 2011. Dum som jag var tog jag inte några kort – tänkte hela tiden att jag skulle stanna och fota efter vägen men det blev aldrig av. Tyvärr verkar bilderna jag faktiskt tog ha försvunnit någonstans i IT-rymden.

Hursomhelst – Pajala. Det tog ett tag att hitta dit och innan intervjun vandrade jag planlöst omkring i samhället. Samhället hade till och med sin egen lilla reklambyrå. Intervjun kändes helt okej även om jag fick svara nej på frågan om jag kunde meänkieli (tornedalsfinska) vilket har minoritetsspråksstatus och är en fördel att kunna. Jobbet fick jag som bekant inte.

Biblioteket i Pajala ligger i skolans egna lokaler. En ganska enkel ingång och det ser ut som ett vanligt skolbibliotek, ungefär som i Norsjö. Skillnaden här är språket – att ämnen och mycket annat står på finska/meänkieli utöver svenska.

Själva bibliotekskortet då. Detta kort är i stort sett gemensamt för hela Norrbotten vilket gör att jag har fyra i stort sett likadana för olika kommuner. Jag har sedan tidigare yttrat mina åsikter om att ha gemensamma kort. Jag tycker dock inte att detta är särskilt trevligt och hoppas att de väljer någonting mer unikt. Det är snygga och tydliga teckensnitt, framgår vilken kommun som gäller. Symbolen B står antagligen för Bibliotek men det finns annars ingenting som pekar på något regionalt med kortet. Förutom det lilla kommunvapnet på baksidan av kortet då. Färgerna svart och orange, vad ska man säga? Kul med starka kontrastfärger men inte mycket mer än så. Kortet får 2/5 från mig för att det är ganska fantasilöst.

[polldaddy poll=6172155]

Vi som inte vill jobba i Stockholm då?

2011-10-272022-12-13

När man som jag har vanan inne att sitta och leta efter jobb finner man till slut att de flesta kommunikationsjobb tyvärr finns i södra Sverige i storstäderna. Framförallt i Stockholm. Det kan kännas lite hopplöst när jag sitter i Skellefteå och inte har någon ambition att någonsin flytta till Stockholm. Jag vill helt enkelt inte dit:

Det är extremt många personer som söker till dessa jobb.
Alla som redan bor i Stockholm och alla som vill flytta dit. Före mitt informatörsvikariat var det inte ovanligt med 2-300 sökande på en tjänst. Och många är extremt erfarna och specialiserade.
Det är svårt att hitta bostad.
Jag vet alltför många vänner som har flyttat runt i rivningskontrakt, tredje hand, ibland andra hand.
Det tar längre tid att ta sig från ena sidan Stockholm till den ena än att exempelvis köra till närmaste större stad i Norrbotten/Västerbotten.
Vi köar inte i 10km/h. Vi köar i 90km/h.
Det finns knappt någon natur.
Inga snötyngda tallar på vintern, inga stora härliga skogar att vandra i.

Fördelen med att bo i Norra Sverige är att det är färre som söker på varje jobb. Det är färre som är beredda att flytta norrut. På några jobb jag har sökt och varit på intervju på var det mellan 20-40 sökande. I Skellefteå något fler, kanske 60-70 sökande. Tyvärr finns konkurrensen även här, men vi är många färre som slåss. Samma sak är det med småstäder i södra Sverige. Färre vill flytta till Säffle än till Göteborg. Det är betydligt lättare att hitta bostad också. Med lite trixande hittar du lätt en ganska billig hyresrätt eller bostadsrätt. Därför – var inte rädd för att söka jobb på mindre orter du som är nyutexaminerad eller inte har hunnit skaffa någon familj ännu. Det är inget fel på norra Sverige oavsett vad alla fördomar säger.

Därför satsar jag på Skellefteå. Det är en stad jag vill bo i, 70.000 i kommunen är inte fy skam. Det målet kommer allt närmare eftersom det snart börjar bli dags att flytta dit. Det finns en lägenhet som står redo och jag är jättepepp på det. Mitt nästa steg är att höja mitt jobbsökande ett snäpp och börja göra spontanansökningar till företag som kan tänkas behöva kommunikationshjälp. Känner du någon? Säg gärna till.

Ett kort för hela Norrbotten

2011-10-262022-12-133 kommentarer

Lite sent omsider hittade jag en artikel om att tydligen Norrbotten ska gå samma väg som Östergötland – med ett gemensamt bibliotekskort.

Vid det här laget vet ni vad vi tycker – tråkigt för oss samlare men praktiskt för biblioteken. Särskilt i Norrbotten som lider av minskad befolkning och därmed färre besökare till biblioteken. Mindre administration helt enkelt. 2013 ska det hela stå klart – och jag hoppas att de har en bibliotekskortstävling precis som Östergötland.

Samarbetet finns redan i Norrbotten – de har en gemensam plattform för alla bibliotek i länet. Vissa av biblioteken har även övergått till att ha ett likadant kort – eller i alla fall nästan. Som ni kommer se framöver när jag börjar skriva om Norrbotten så har de flesta samma. Skillnaden brukar finnas i vilket kommunnamn som står samt vilket kommunvapen som finns (om kommunvapnet ens finns med). Det finns dock undantag. Piteå verkar fortfarande ha kvar sitt ruckel på en äng. samt att Överkalix har ett helt annorlunda kort. Enligt bibliotekarien hade de inte bytt ännu men det fanns planer på att byta till samma som övriga kommuner.

Kanske dags för oss att göra en räd igen för att rädda bibliotekskorten, denna gång i mitt kära hemlän Norrbotten.