Etikett: nordmaling

#mittnordmaling

Ursäkta.Jag har turen att sitta på en plats där jag just nu ser vad som sker i vår kommun.

Och jag måste verkligen få protestera för det här är #intemittnordmaling

Jag protesterar mot slentrianattityden att vi är en bråkig kommun utan framtidstro eller framtidsutsikter. Jag protesterar mot att positiva nyheter som går stick i stäv mot denna slentrianattityd inte lyfts eftersom de inte förstärker den rådande bilden. Var är reportaget om våra stora satsningar på friskvård för anställda och hur vi har höjt våra skolor? Var är reportagen om våra satsningar på kulturevenemang för barn och unga och att vi kliver uppåt i näringslivsrankingen? Var står det om våra satsningar på utbildning inom demens och vårt arbete med digitala medier? Det är

#mittnordmaling – en kommun på väg att lyfta vingarna och flyga.

Fakta: Ja, det stämmer att vår befolkning har inte ökat förutom ett undantag under 2014. Men – vi har sedan ett par år tillbaka ett positivt inflyttningsnetto – det vill säga de som flyttar in är fler än de som flyttar ut. Problemet är att det föds för få barn och därmed dör för många.

Fakta: Tågen går i tid. Punkt. Det har varit inkörningsproblem och under vissa perioder och väder har det varit problem men tågen går i stort sett alltid i tid. Det går utmärkt att pendla om man arbetar normala kontorstider. Och -tågen drivs av ett privat företag, inte kommunerna. Hälsningar från vardagspendlare i fyra år.

Fakta: kommunen står inte stilla. Andra kommuner drar ned sin personal och stryper utvecklingen – vi anställer och utvecklar mer än någonsin. Mängden utvecklingsprojekt på gång är otrolig! Så många människor i kommunen som arbetar för att stärka och utveckla kommunen. Det är en fröjd att se dem kompetens och lust som finns.

Fakta: Pendlingen har förändrat kommunen. Fler väljer att bosätta sig i vår kommun för att få en annan livskvalitet och en rimlig bostadskostnad. Fler väljer att arbeta i kommunen eftersom det finns tåg. Parkeringen på Resecentrum är ofta full och en till plan fick byggas. Tåg mellan Umeå och Nordmaling vid kontorstider är oftast nästan fulla. Jag är en av de som valde Nordmaling som arbetsort till stor del på grund av tåget. 

Och PS – I Nordmaling och några av våra samhällen råder bostadsbrist! Folk vill bo i kommunen vilket lett till att inte ens bostäderna räcker till. Huspriserna stiger även här.

Och ja, jag säger #mittnordmaling fast jag inte bor där. Engagemanget för ens kommun har inte med bostadsorten att göra. 

Så, det här är #mittnordmaling Vad är ditt?

Vikten av nätverk

Idag har jag tillbringat hela dagen i Lycksele på ett seminarium om det nya krisnumret 113 13 som startar i mars. Någonting som regeringen beslutade om förra året och som snabbt blev ett frågetecken och en smärre ångest bland kommunerna.

Huvudtanken med 11313 är att det ska bli ett informationsnummer som ska avlasta 112. Så att de kan ta hand om de livshotande situationerna och inte behöver svara på frågor om vattenläckor. T.ex. Skulle ett sådant nummer kunna ha använts vid de två fallen av Chryptosporidium vi har haft. Ett nummer dit folk kan ringa för att få och ge information om mindre och större krissituationer.

I allafall – jag gillar att åka på konferenser, utbildningar och nätverksträffar. Även om de är på exklusiva ställen som Åsele eller Lycksele. Det är kul att åka iväg och träffa andra i samma situationer: kommunikatörer och andra inom offentlig sektor i Västerbotten. Att vara informatör i en liten kommun kan på vissa sätt vara en ensam upplevelse.

Det roligaste är träffarna med kriskommunikationsnätverket. Jag hoppas att fler regioner har mätverk av den typen, som kan hjälpa vid kriser som rör flera kommuner. vårt nätverk spänner över hela länet, från kust till fjäll. Landsting, kommuner, polis och Länsstyrelsen. Klart är att det finns många olika sätt att arbeta med kriskommunikation. Landstinget och polisen arbetar exempelvis med det nästan varje dag och har fasta rutiner medan kommunerna hanterar större kriser mer sällan. Det finns mycket kvar att lära sig. Sen är det alltid roligt att träffa gamla bekanta fån mitt tidigare jobb i Norsjö.

Ett fast liv

2012 var året då mitt bloggande dog lite. Ett nytt liv tog sin början och tog allt mer tid. I och med 2013:s ankomst (surprise!) hoppas jag kunna återuppliva det. Lusten är där den borde vara och det är en förutsättning.

Den 2:a april 2012 klev jag in som informatör på heltid informatör i Nordmalings kommun utan att helt veta vad jag gav mig in i. Börja arbeta i en liten kranskommun till Umeå som ingen nästan har hört talas om utanför länet. En kommun som inom länet tyvärr har oförtjänt dåligt rykte. Stundvis även bespottad. Men jag har alltid sett stor utvecklingspotential. I början av oktober blev jag även fast anställd på min tjänst – min första fasta anställning. Det är nio månader av anställning och säkerhet att fira.

Någonting som inte är fullt lika värt att fira är nio månader av pendling 11 mil om dagen mellan Umeå och Nordmaling. Pendeltåget minskar restiden till en halvtimme men till det kommer också promenadsträckor. En vanlig dag kliver jag upp 05.30, åker med tåg 06.45, kommer hem cirka 18.30 och stupar i säng 22.00. Nio månader av att lägga sig tidigt och inte ha tid att ha särskilt mycket liv på vardagskvällarna. Lägg i spannet 18.30-22.00 till tid för att laga mat, handla, träna, umgås med katt, ta itu med städning och annat hemarbete samt i vissa fall umgås med helgsambo och ägna sig åt sina intressen.

Det är ett liv, men det är ett liv som ska bli mer.

Nytt liv

För ganska precis en vecka sedan sa jag hejdå till min arbetsplats på Norsjö kommun. Jag färdigställde mitt dokument och skickade till tryck och det ska bli oerhört kul att se slutresultatet av mina tre månader heltidsarbete framöver. Förhoppningsvis ska jag även kunna visa upp det någonstans om det skulle vara någon stackare som fortfarande kikar in på bloggen.. Det kändes i alla fall lite vemodigt men samtidigt skönt att lämna tillbaka nycklarna och åka. Skönt att få komma till någonting nytt och att verkligen få arbeta med det jag tycker är allra roligast – att vara informatör.

I måndags hade jag min första dag på jobbet. Det kändes nervöst när jag kom dit men det lade sig efter ett tag och efter att ha jobbat två dagar känns det inte så farligt längre. Mina arbetskamrater verkar trevliga och är snälla när de behöver upprepa sina namn för kanske tredje gången. Många gånger har jag fått höra om hur efterlängtad jag är i kommunhuset och det märks. Redan efter två dagar har jag ett par listor av saker som jag behöver ta hand, både stora och små projekt. Jag behöver inte ens jaga särskilt mycket – hittills ramlar det in uppgifter nästan av sig självt. Det blir mest att försöka orientera sig och att göra det mest akuta. Exempelvis detta med att kommunen erbjuder gratis tomter till de som kan tänka sig att bygga hus i kommunen.  Ett alldeles för litet gensvar skapade ett nationellt och sedan internationellt gensvar där säkert 2000 personer från hela Europa svarat angett sitt intresse. Det ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Det nya jobbet är dock inte det enda nya i mitt liv just nu. Som tur är jag redan van vid att pendla så att stiga upp halv sex är ingenting konstigt, eller att tillbringa 1-2 timmar på färdmedel varje dag. Men det är en ny stad med ett nytt hem, en nyrenoverad lägenhet. Det är nya människor i mitt liv och försök att bilda sig nya rötter och rutiner. Trots det känns det som att allt har en skön stabilitet.