Norsjö

Turen har nu kommit till Norsjö bibliotek att bli omskrivet i denna blogg. Det är också högst lämpligt att Norsjö blir det första vi skriver om detta år. För er som inte känner till denna kommun är det en liten inlandskommun i Västerbotten, cirka åtta mil (eller ett stenkast som sörlänningar skämtsamt säger) från Skellefteå. En kommun med cirka 4400 invånare totalt som säkert kan bre på många av de fördomar som finns om de norra nejderna. Känt som födelseorten för Torgny Lindgren och knutpunkten Bastuträsk – där stannar tåget för alla som vill åka till Skellefteå, inlandskommunerna m.m.

Första gången jag (Elizabet) besökte Norsjö var sommaren -09. För er som följer bloggen kanske namnet Norsjö låter bekant, då det nämndes i inlägget om Lycksele. Det är en grannkommun till Lycksele, och även en kommun där ett av företagen vi arbetade för, SSC Trätrappor, ligger. Vi var alltså där på företagsbesök och jag såg aldrig själva ”staden” då företaget ligger i utkanten. Jag hade i alla fall aldrig kunnat komma på tanken att det var dit jag en dag skulle flytta.

Flytten, ja. Allting gick väldigt fort. Jag trodde anställningsprocessen var klar sedan länge så blev väldigt glad när det ringde en torsdag eftermiddag och jag fick en intervjuförfrågan. Informatör i Norsjö. Följande tisdag. Norrköping- Norsjö. Min bror körde mig dit från föräldrarna, snön låg redan tung. Det var en intervju utöver det vanliga, mer kniviga frågor än vad jag var van vid. När jag skickade sms för att förvarna en bekant om att jag angett honom som referens fick jag veta att redan samma kväll som intervjun hade de ringt. Min andra referens ringde de morgonen efteråt. Vid lunchtid dagen efter intervjun kom samtalet. ”Vi vill ha dig”, sa dom. ”Kan du börja nästa onsdag?”

Mammas resa till Norrköping följande helg var redan bokad så det blev panikpackning. En övernattningslägenhet stod redo i Norsjö så jag tog mitt pick och min katt fick flytta till föräldrarna tillfälligt. Efter en och en halv vecka var introduktionen slut – hon jag skulle vikariera för fick sitt barn. Nu har jag varit här mer än en månad och trivs hittills väldigt bra.

Min erfarenhet av biblioteket blir därför av det mer personliga planet – jag har haft mycket kontakt med dem inför ett evenemang jag har försök få hjälp med. Det är inte helt lätt att hitta litterära personligheter i en liten bygd. Trots att jag bott här en månad hade jag inte besökt biblioteket ännu när Kristin kom upp till Norsjö för att hälsa på under nyårshelgen. Vi tog därför tillfället i akt och gjorde det – besökte biblioteket.

Norsjö bibliotek ligger i Norsjö gymnasiums lokaler i ett gulligt ljusrosa hus. Vi undersökte inte biblioteket särskilt noggrannt men det verkar som ett litet mysigt landsortsbibliotek. Förhoppningsvis kommer många fler besök att följa.

Dock blir det inte så mycket dokumentation av bibliotekskortets utseende då jag redan har kortet sedan tidigare (se inlägget om Lycksele). Förhoppningsvis kommer det dock att bli flitigt använt så fort jag har läst klart de böcker jag har i mitt hembibliotek.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Lycksele

Lycksele är en stad jag inte direkt har någon koppling till. Jag minns en semesterdag när vi besökte Gammplatsen (ett kulturhistoriskt område) och försökte lyfta ett par stora stenar. Min mamma berättade även att jag hade varit magsjuk som barn på Ansia Camping i den största staden i södra Lappland. Lite skämtsamt kallas den Lappstockholm eftersom det har varit en mycket viktig mötesplats för samerna.

Att jag därför hamnade i Lycksele och tillbringade dryga två månader där är däremot desto mer förvånande. Det var senvåren 2009, jag stod utan sommarjobb och försörjning när det ringde från Sommardesignkontoret. Tidigare under våren hade jag sökt dit (ett slags designsommarläger där man arbetar med riktiga företag och får både lön och bostad bekostad) och nu undrade de o jag ville vara i Lycksele. Jag tackade glatt ja – mitt första designrelaterade sommarjobb!

Detta innebar dock att jag fick skjuta upp att göra min framläggning av examensarbete tills efter sommaren, vilket inte gjorde någon direkt skillnad. Hursomhelst, det var sex nervösa och kreativa ungdomar som möttes upp i Lycksele för att under cirka två månader arbeta tillsammans med sammanlagt sex projekt. Något absurt visade det sig gruppen innehålla en Linköpingsbo som kände en vän till mig. Vi arbetade i juni och vi arbetade i augusti med ”lov” under juli.

Eftersom vi skulle vara där länge ansåg jag det onödigt att ta med mig böcker så jag skaffade mig helt enkelt ett kort och lånade böcker som såg trevliga ut. Här ser man också en av de stora trenderna inom bibliotekskort – att slå ihop så att småkommuner delar samma bibliotek. Lycksele delar därför kort med bland annat Norsjö och Dorotea. Själva Lyckseles stadsbiblioteket låg i samma hus som vårt kontor så det var inte långt men däremot var öppettiderna inte perfekta.

I övrigt finns mycket att förtälja om sommaren i Lycksele men allting ryms inte i detta inlägg. Vackra naturmiljöer, pubar som stängde extremt tidigt och god mat varje dag. Vi testade det mesta av utelivet och på en fest träffade jag även en gammal klasskamrat. Simning flera gånger i veckan, Twin Peaks- maraton på kvällarna samt många filmer avverkades under perioden. En flirtig österstundare, en glad japan, en frågvis stockholmare, en konkret linköpingsbo och en rosa norrköpingsbo.

Själva bibliotekskortet tycker jag om. Det är enkelt, det framgår att det är bibliotek genom texten på det. Svarta bibliotekskort är också någonting ovanligt, jag kan inte komma på att jag ska ha andra svarta kort i min samling med den färgen. Texten är i en silveraktig färg och där står alla kommuner där det går att använda kortet. Det saknas dock en trevlig anknytning till regionen, exempelvis med en trevlig bild. Lite för modernt kanske?

[polldaddy poll=3978979]