Energi

Min helg har varit fylld av mängder av saker som ger energi. Jag var glad redan innan den började vilket påverkade hela helgen. Mycket av det som har gjort mig så glad är kultur. Det gör mig fullständigt överlycklig att bo i en så fin stad som Norrköping där det finns så mycket att ta del av.

Fredagen innebar ett ganska pressat schema, det är nämligen så att ett flertal 0lika kulturevenemang var inbokade samtidigt vilket gjorde att helgen gått under namnet kulturkaos. En stor del av de aktiviteter jag har gått på har varit relaterade till Norrköping Pride som hölls för andra året i rad. Jag lyckades missa allting förra året men i år var jag taggad.

Invigningen var fullsmockad med människor och många av mina vänner och bekanta var där. Det var kommunalråd som berättade om när hennes pappa kom ut, det var en lesbisk radioprogramledare och det var det första homosexuella paret i Norrköping som fick gifta sig i kyrkan. En stor anledning till att jag gick dit var att finaste Patricia Naumanen skulle sjunga sin jättefina låt Follow tillsammans Bel Canto-kören och vackert var det. När Gudrun Schyman gjorde entré var applåderna stora men luft fanns det inte i rummet.

Efteråt struttade jag runt på olika evenemang. En vän fixade in mig på Pop Culture så jag såg Moto Boy en kort stund innan jag gick för att se en teatermonolog av den andra tjejen i SM-laget. Mycket hög igenkänning om mobbing och vad som blir av ett mobbningsoffer efter att allt det svåraste har tagit slut. Fin inlevelse som jag hoppas se mer av. Sedan gick jag för att se mina kompisar i Dödsstjärnan och lite olika musikakter.

På lördag avverkades ett efterlängtat årsmöte för Kaosföreningens del så vi nu kan gå vidare i vårt arbete. Den stora händelsen på lördagen var sedan att se Kuppproduktions ”Leken i kärleken”, en underbar föreställning om dejting och det som är i början av en relation. Min vän Emil gick verkligen in i rollen och det satt perfekt med hans teatraliska sätt och improvisationer blandat med annat. Den andra stora behållningen var Teater Lacrimosa, en fantastiskt show om manlighet sett ur olika vinklar. Sällan har jag blivit så chockad som när en helt naken kvinna kom in på scenen i clownnäsa.

Konserten med Joel Alme var också väldigt bra. En grymt bra artist men lite enformig i sin musik när man hör en hel konsert. Sedan laddade vi för efterfesten med vin och öl,  jag träffade artisten Per Egland som tydligen bott i min hemstad Piteå. Något sena anlände vi till festen på Saga Lejon i Norrköpings hamn, min första fest på en båt. Bra musik, stort danshumör och en båt full av gamla bekanta kunde inte ha gjort det roligare.

Det var en så härlig känsla att gå runt där, stöta in i bekanta, dansa en stund, gå vidare och hitta ännu fler kompisar och bekanta. På något vis har jag ändå lyckats bygga upp ett liv och ett kontaktnät i den här staden och det gör mig väldigt glad. Från att på gymnasiet varit i det närmaste helt ensam har jag idag många grymma kompisar. Och det finns mycket att vara tacksam över, även om det är svårt att komma ihåg det ibland.

Patricia och Bel Canto-kören på Pride-invigningen

I väntan på framtiden

Livet har sin stilla gång fastän det känns som att det inte rör sig alls. Längtan efter ett jobb, efter fasta tider, efter en lön, en lägenhet och någon att komma hem till,  är stor.  Studier i all ära, det är roligt att lära sig nya saker och framförallt att ha underbara klasskamrater att träffa men det börjar kännas tråkigt att köpa kursbok efter kursbok, läsa, skriva hemtentor, rapporter, redovisningar…
Inför våren har jag sökt till  en bunt distanskurser i olika typer av webbprogrammering och annat grafiskt, med någon slags tanke att vidareutbilda mig, om jag inte skulle få jobb. Sedan har jag även skrivit in mig på Ams och ska träffa en handläggare och lägga upp en plan, samt att jag ska gå på ett Starta eget-tillfälle som Skatteverket håller i. Detta med någon slags tanke att jag borde skaffa FA-skattesedel så jag åtminstone kan göra uppdrag och få in lite pengar förhoppningsvis.

Förutom det är det mycket föreningsaktivitet. Vi hade ett Poetry Slam förra veckan på Sveaskeppet som avlöpte riktigt bra, idag hade vi ett till på Grammofon här i Linköping där jag plötsligt vann. Det kanske inte verkar som någon stor sak men trots att jag hållit på med scenpoesi sen hösten 2004 har jag aldrig någonsin vunnit tidigare. Det närmaste jag har kommit är en placering som 2:a på min folkhögskola (där alla var i hög grad partiska). Jag vet att jag aldrig kommer bli någon Navid Modiri, Daniel Boyacioglu, Emil Jensen eller någon av de andra lyckade scenpoeterna men jag vill inte bli en av dem. Jag är fullt nöjd med att skriva den poesi jag själv vill skriva och vältra ur mig den på scem, få uppskattning då och då, och en varm kram. Det fanns en tid då jag var besatt av att vinna, tills jag insåg att det inte är någonting fel att förlora eftersom Poetry Slam – samtidigt som det är seriöst – inte kan tas helt seriöst. Det går dock inte att förneka att vinsten verkligen gjorde mig glad.

Imorgon åter till studier och jobbsökande!

Kulturnatten

Kulturnatten kom, gick och segrade. Ett impulsbeslut gjorde att min ena bror kom på besök i stan, det var mycket trevligt att visa honom stan och låta honom träffa mina vänner. I alla fall:

Vi i Kaosföreningen hade många aktiviteter, från 18 till nästan midnatt på Stadsmuséet plus ett tillfället 15-16 i Stadsbiblioteket i Norrköping (som jag missade). Först Poetry Slam, sen två releasefester Matildas och Martins böcker, en öppen scen följt av gruppoesi med Dödsstjärnan. Alla evenemang var välbesökta vilket värmer. Till vårt Poetry Slam var det fullproppat i Grå Huset och folk fick stå upp. Fframförallt var det helt nytt folk som vi inte sett på våra evenemang tidigare, vilket alltid är rolig som kulturutövare och föreningsmänniska. Jag valde att tävla och läsa upp en ny dikt, följt av en nyare klassiker.  Som vanligt fick jag låga poäng, runt 4- 5 från de olika jurygrypperna men valde som vanligt att inte bry mig om detta. Det blev snart klart för mig att det idag var humor som mest lockade jurygrupperna.

Detta kan jag tycka är tråkigt, att det är oftast är humor som går hem. Jag förstår, det som är roligt är det som människor minns och vill minnas. Man vill nog ogärna bli påmind om ångest och andra negativa känslor.
Jag försöker komma tillbaka till mitt skrivande och skriva från hjärtat och försöka få ned känslor i dikten men uppenbarligen träffade jag inte någons strängar tillräckligt mycket och jag undrar vad som krävs för att poesin ska träffa rätt. På ett sätt är jag inte intresserad av att bli bäst eller vinna SM i Poetry Slam men respons är alltid trevligt att få ibland. Jag vill tro på att Poetry Slam även i framtiden ska finnas, att det ska vara till för alla typer av poesiskrivande människor men det blir allt tydligare att det är svårt att komma ifrån likriktningen. Vi influeras och inspireras av varandra.

Jag tänker inte använda den mall som en hel del poetryslampoeter har idag, jag har försökt och det fungerade inte. Även om jag levt med poesi och Poetry Slam i många år nu och inte kan leva utan det kan jag inte låta bli att ibland tröttna på fenomenet. Vart finns alla duktiga poeter, de som sitter hemma framför datorn och sedan lägger dikterna i byrålådan? Det är er jag vill blåsa liv i…

Ny affisch

Har gjort en affisch till ett Poetry Slam som ska hållas av min förening den 6:e oktober i Norrköping på Sveaskeppet. Tanken från början var att rita en människa, en kvinna vid en mikrofon men eftersom  mina ritkunskaper angående människor och mänskliga proportioner lämnar mer att önska, beslutade jag mig för att behålla endast en kroppsdel som var lite lättare att rita. För övrigt tycker jag att alla såklart ska komma på evenemanget, ta en öl och lyssna på lite ljuv poesi.

Inhopp

Ibland har man tur. Efter att ha varit lite bitter över att inte ens ibland få figurera i media blev undertecknad igår tillfrågad att göra ett inhopp på morgonprogrammet i P4 för att prata om kärlekspoesi apropå kärleksparaden i Linköping på lördag.
Var nervös vilket märks i sista delen där jag började prata en del konstigheter. Många småord och ljud har jag för mig och jag kan till och med höra att jag faktiskt har en rejäl norrländsk dialekt. 😀 Jag börjar prata efter ca 14 minuter. Notera även slutet då radiomannen i studion försöker tvinga den stackars (men jävligt söta) intervjukillen (det bara lyste om honom, som om hans aura glödde) att få mig att läsa en dikt, något som jag inte visste förrän efteråt. 😀

http://www.sr.se/cgi-bin/ostergotland/program/index.asp?ProgramID=72

Lyssna på programmet 08.00-08.30.