Etikett: intervju

Intervju med en bibliotekskortskreatör

2 kommentarer

Idag säger vi hej till Lisa Bengtsson som nu kan titulera sig bibliotekskortskreatör. Hon har nämligen fått äran att göra Ötgötabibliotekens nya bibliotekskort.

Hur känns det att just du blev utvald?

– Det känns jättekul att få konsten förevigad. Bibliotekskortet sprids ju i många exemplar och finns i folks plånböcker. Det är någonting som används och inte bara en illustration som ses en gång och sen blir slängd. Det blir som en slags offentlig utsmyckning.

Hur kommer det sig att du fick göra Östgötabibliotekens nya bibliotekskort?

– Biblioteken höll i en tävling. Det var en klasskamrat till mig som tipsade om tävlingen. Jag tyckte det var en kul grej – tävlingar är roligt och jag tycker att bibliotek är ett trevligt forum. Det var kul att designa för ett litet format och hitta ett motiv som passade både barn och vuxna.

Tävlingen var öppen för alla och kreatörerna hade fritt fram när det gäller metoder för att ta fram kreativa bilder. Eller ”måla, virka, rita, tälja, gjuta, knyppla eller exempelvis skulptera, bara den kreativa skapelsen är möjlig att fotografera” som Östgötabiblioteken själv uttrycker sig.

Hur reagerade du när de kontaktade dig om att du hade vunnit?

De ringde mig en dag från Norrköping bibliotek – och då började jag fundera på om jag hade glömt att återlämnat en bok. Sedan sa de att de hade positiva nyheter och då förstod jag ju vad det handlade om.

Hur tänkte du när du gjorde bibliotekskortet?

– Jag var på västkusten dagen innan sista anmälningsdatum och tänkte att jag borde skicka in någonting. Jag försökte fundera på vad som förenar alla Östgötar och det var då jag kom på landskapsdjuret. Dock visste jag inte vilket djur de hade och hade inte Internet. Dagen efteråt när jag kom hem tog jag reda på att det var knölsvanen och började rita. Sen den gula färgen förknippar jag mycket med Norrköping så det blev den jag använde i bakgrunden. Juryn tyckte dock att den passade för hela Östergötland. Efter överenskommelse med biblioteken kommer jag dock att göra några förändringar – bland annat ska den lilla boken med text istället innehålla namnen på kommunerna som är med i samarbetet.

Lisa Bengtsson är 24 år gammal och är född och uppvuxen i Vimmerby. Efter det naturvenskapliga programmet studerade hon Grafisk Design och Kommunikation i Norrköping. Just nu bor hon i Stockholm där hon söker arbete.

Förutom äran av att få sin konst i Östgötarnas (och Bibliotekskorts) plånböcker får Lisa 5000 kronor i prissumma plus lite extra för att göra ändringarna i sitt konstverk. I slutet av oktober/början av november kan vi förvänta oss att de nya korten börjar delas ut. Bibliotekskort ställer sig först i kön! För att få mer information om kortet och juryns motivering, besök Östgötabiblioteks egen hemsida.

Antagen men inte betagen

Om någon skulle undra så fick jag brev från Molkom igår. Till min förvåning är jag antagen men som jag väntat så blev det inget jubel inombords. Jag har tills 28:e att säga ja eller nej till platsen och just nu lutar det mot nej. Självklart vore det kul på ett sätt, ett års dispans till innan jag behöver ta mig ut i arbetslivet igen. Det innebär dock sju års studielån att betala tillbaka och jag kommer att vara bland de äldsta på internatet. Åldern i sig är kanske inte viktig men jag är på en annan plats mentalt. När jag läste på folkhögskola sist så handlade det om att jag ville ha roligt och lära mig någonting. Nu är min enda dröm att ta mig ut på arbetsmarknaden och jag behöver få erfarenhet på nåt sätt. Nu är min dröm att få bli stabil, med jobb, lägenhet och så småningom kanske en sambo. Kanske håller jag på att bli vuxen.

Det finns för många vägar att gå så därför satte jag mig i solen och skrev ned de val jag har att göra. Försökte rangordna dem i någon slags ordning över vad jag vill mest och studierna hamnade ganska långt ner på den listan. Saker som ger erfarenhet, som att söka praktik, hamnade längre upp. Det finns så mycket vilja och ork inom mig som bara vill ut men ingen tycks vilja ge mig chansen att visa hur jävla grym jag kan vara. Efter ett år blir det allt svårare att hålla humöret och hoppet uppe. Jag förstår inte hur de som är arbetslösa flera år ens orkar fortsätta leva.

Jag vet nu också att min dröm är inte att bli egenföretagare, det är att hitta en anställning. Oavsett om det är ett kortare vikariat, en tillsvidaretjänst eller om det är en heltids- eller deltidstjänst. Jag är grymt avundsjuk på mina bekanta som har egna företag och verkligen jobbar men det känns inte som att det är för mig. Den där ”slå-sig-för-bröstet” attityden att jag är bäst, välj mig, är inte någonting som kommer naturligt för mig.  Jag är bra för att vara jag men jag är en generalist, inte en specialist.

Snart säger de. Jag sitter fortfarande och väntar. När är det min tur att gå vidare?

    Folkhögskolestudent för en dag

    1 kommentar

    Som jag kanske har nämnt tidigare spontansökte jag häromveckan till en folkhögskola i Värmland där de hade en ettårig journalistlinje. De hade två datum där man kunde besöka skolan och bli intervjuad, och detta gjorde jag då igår.

    Jag steg upp halvdöd klockan fem på morgonen för att ta tåget till Katrineholm. Redan där borde jag ha anat oråd när vårt tåg var försenat, men vi fick hoppa på ett tåg som egentligen inte skulle stanna där istället. Väl i Katrineholm gick det som det alltid går när man har en viktig tid att passa – tågen fick signalfel och en timme försvann i väntan. Här träffade jag på en tjej som har gått på våra Poetry Slam som också skulle till Molkom, så vi tog följe. Efter diskussioner med tågpersonal så bokade till slut tre taxibilar från Karlstad, då det visade sig att ca 12 personer skulle åka ut dit.

    Eftersom jag redan har en folkhögskola att jämföra Molkom med så var det mycket som var sig likt. På en enda dag fick jag uppleva folkhögskolenostalgi och fått nya kunskaper. En skola utplacerad i ett litet samhälle, några mil från större städer, med gamla hus från tidigast 1700-talet. Folkhögskolerum som var kala och tråkiga. Vackra miljöer med naturen precis bakom knuten. Ett litet samhälle med en mataffär som samlingsplats och den värmländska dialekten som fick mig att fnittra hela vägen från kassan och till skolan.  Människor från hela landet var samlade och alla pratade med alla, som om vi var gamla bekanta redan. Sökande till tre utbildningar, där många av dem kuskade landet runt på jakt efter en bra skola.

    Den stora skillnaden för mig mot min första folkisuppelvelse blev åldern. Vid lunchen samtalade jag med teaterfolket (och lyckades lite imponera på en tjej som hade sett Emil Jensen eftersom vi turnerat med honom) och alla verkade så mogna, sedan insåg jag att den äldsta vid bordet var tre år yngre. Oftast gör inte detta någon skillnad men under dagen insåg jag att ja, de åren gjorde skillnad. Medan jag tog det mesta med lugn och ”äh, det ordnar sig alltid” var det många av ungdomarna som var fyllda av energi och allting togs på dödligt allvar. Jag kände mig mest som den kloka storasystern eller mamman, den som vill ta hand om och hjälpa de andra. Den stora insikten under dagen blev därför hur långt jag egentligen kommit och hur mycket jag utvecklats. En folkhögskolemiljö känns för mig som ett strävande mer bakåt än framåt.

    Jag var först ut för intervju och undrar vilket intryck jag gav. Två lärare och två gamla elever deltog och bombarderade mig med frågor. Det mesta var bara att upprepa hur jag känner, varför jag vill läsa utbildningen o.s.v. De kändes lite sådär inställda till att jag inte är ute efter att bli renodlad journalist, men det kanske bara var min bild. De andra tjejerna på plats var ännu äldre än mig så det kändes litet som att vi var ”gammeltantgänget”. Sedan följde ett samhällsprov med frågor om bl.a. väldigt mycket politik (där jag hade väldigt svårt) och att vi skulle skriva en notis och ett referat av två texter. Textskrivandet kändes bättre. Nu är det gjort och det är upp till andra att bestämma huruvida jag förtjänar en plats. Mitt huvud säger att jag inte kommer in men det är omöjligt att veta och jag är kluven inför vad jag vill.

    På plussidan ligger att jag hade tid över att gå till biblioteket i Molkom, och har därför införskaffat mitt 35:e bibliotekskort (tror jag). Vi fick också en spännande resa hem när vi blev tvungna att panikspringa till bussen och min medresenär insåg att hon hade glömt sin kavaj på skolan. Jag träffade sedan en lookalike till en vän som jag blev tvungen att ta kort på. Tågresan hem tillbringade vi med ytterligare en folkhögskolesökande så det blev ännu mer socialprat. Det har nog aldrig varit så skönt att bara slänga av sig kläderna och stupa i säng. Det innebär en ineffektiv dag idag men det får det vara värt. En fantastisk dag med många intryck kräver processande.