Umeå Universitetsbibliotek

Istället för att åka norrut för en anställningsintervju tog jag mig till Umeå universitetsbibliotek för att leta efter några kursböcker och skaffa bibliotekskort. Jag har egentligen studerat klart men läser just nu en distanskurs på halvfart för att kunna ha möjlighet att få ett timvikariat som biblioteksassistent.

En sommar läste jag en sommarkurs vid Umeå universitet men att skaffa lånekort blev inte av då. Lyckligtvis behöver du inte vara student vid Umeå universitet för att skaffa lånekort. Det går till och med att låna kursböcker utan att vara inskriven på Umeå universitet. Vilket naturligtvis är jättebra för mig och andra distansstudenter men kanske inte lika roligt för de studenter vid Umeå universitet som vill ha tag på den litteratur som kanske är gemensam för många universitet.

Det är ett väldigt stort bibliotek. Jakten på kursböcker tog mig ner i magasinet.  Jag är van vid att böcker som står i magasinet antingen 1 – beställs via internet för att sedan hämtas vid en speciell hylla eller 2 – beställs i informationen och man väntar under tiden som någon ur bibliotekspersonalen går och hämtar den bok man ska ha så att själv leta reda på rätt bok kändes spännande och lite skrämmande. Det fungerar som så att alla böcker har ett nummer i två delar. Jag gissar på att det första förutom att tala om i vilken del av magasinet som boken finns även är det årtal då boken ställdes i magasinet. Det andra numret kanske för att tala om var på hyllan boken står. Systemet kändes logiskt men jag måste erkänna att det var lite läskigt att stå mellan två bokhyllor som i teorin när som helt hade kunnat börja röra på sig.  Efter en kort stunds letande lyckades jag hitta 2010-12531 och 2010-12533. Vilken bok skulle jag ha? Jo, naturligtvis 2010-12532. Alltid lika roligt när en bok är spårlöst försvunnen.

Universitetsbiblioteket Umeå

Kortet kändes först tråkigt men efter att ha tittat på det lite närmare tycker jag numera att det är rätt så snyggt och stilrent. Det är fortfarande nytt och väldigt vitt och fräscht. Kontrasterna mellan det vita och det blå samt logotypen tidslös. Det framgår tydligt och klart att det är ett lånekort för ett bibliotek. På det hela taget kanske ett av mina favoritkort men eftersom jag är snål med 5:or får det en 4:a.

För mer information om biblioteket se hemsidan.
[polldaddy poll=5478839]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

En sån som blev kvar

Det är en ganska speciell känsla, att bo kvar i den stad där man studerat i flera år, efter att studierna är avslutade. Egentligen är det ingenting konstigt, det är många i min klass som är kvar i staden eller i vår grannstad. Både de som har valt det och de som kämpar efter att hitta arbete och att komma härifrån.

Min ambition har alltid varit att hitta ett arbete snart efter att jag slutat studera, vilket visat sig vara svårt när 120 andra personer söker samma arbete som jag. Jag tänkte att jag visst skulle kunna tänka mig att arbeta i Östergötland, och det kan jag fortfarande tänka mig men Norrköping känns allt mer som en genomfartsstad. Ett stamp, ett kliv på väg någon annanstans.

Den konstigaste känslan är när man ser studentlivet pågå runtomkring en, men utan att vara en del av den. Jag känner många av de som läser andra året på min utbildning Grafisk Design och Kommunikation, pratar med dem när vi ses. Jag vet att mycket har förändrats sedan vi som var den första årskullen och jag vet att det kommer att fortsätta förändras. Det är bara titta på det faktum att ingen av de elever som började i höstas vet vilka jag och min klass är. Ingen känner till fusknollan Barbie. Eftersom jag fortfarande bor kvar, i ett studentboende och ibland går på de lokala studentikosa aktiviteterna  känner jag mig allt mer som en klenod, en kvarleva. Något som inte riktigt hör hemma, men en kul grej att titta på.

Jag ska uppnå min dröm om att få ett arbete där jag kan arbeta med kommunikation, jag bara hoppas att det blir förr än senare.