Etikett: poetry slam

Sm i Poetry slam 2014 i Umeå

Förra helgen skedde ett av årets största evenemang. Eller inte största men säkerligen det roligaste. SM i Poetry Slam. Och jag var inte där. Inte på två år har jag varit där.

Det känns konstigt att inte befinna sig där. Som att inte fira jul eller skippa nyårsafton. Förra året var det sorg. Saknaden efter ett sammanhang där jag inte är i minoritet utan helt normal. Det sved. I år var jag beredd på att behöva stänga Facebook under hela helgen.

Jag fick dock istället tillfälle att jubla. Vårt lag från Umeå fick höga poäng och låg ranking vilket slutade med att alla tre hamnade i final. Av totalt 60-70 tävlande tog de tre platser av finalens åtta. Dessutom kom en ur Norrbottens lag tvåa. Detta har aldrig hänt förut, generellt sett har det inte gått bra för något av norra Sveriges lag. Nu finns dock både Ume och Norrbotten med på listan över nya talanger.

Den största nyheten är dock att Ume arrangerar SM i Poetry Slam under 2014. Ingen direkt nyhet men skönt att det är färdigbeslutat. Ser fram emot ett roligt poesiår tills dess.

Uppsala

1 kommentar

Uppsala är en liten nätt kommun på nästan 200.000 invånare och ligger i mellandelen av landet. Det ryms alltså cirka 46 stycken Norsjö i Uppsala kommun. Fantastiskt.

Hursomhelst, Uppsala är också den stad där jag för andra året i rad deltog i SM i Poetry Slam, vilket skedde i maj 2010. Men officiellt sett var det mitt första år då jag första året bara deltog i sidogrenar. För er som inte känner till Poetry Slam är det en tävling i scenisk framställd poesi – där jurygupper utsedda i publiken bestämmer vilka scenpoeter som är bäst. För mer information besök den officiella hemsidan Estradpoesi.com.

Glad i hågen åkte jag, Anna, Johan och Jon tillsammans med andra poesikamrater till Uppsala, där vi under ett par dagar bodde på vandrarhem och framförde poesi på dagarna. Man kan kalla SM lite som en storhögtid för alla scenpoeter. En gång per år träffas denna stora dysfunktionella familj – slamfamiljen – bestående av tokiga människor som gillar scenpoesi. Det är nästan någonting kyrkligt över SM. Undertecknad kom någonstans bland de tio sista i den individuella tävlingen men jag var nöjd med det.

Jurygrupper sätter poäng under tävlingens gång.

Besöket på biblioteket lät vänta på sig då SM alltid sker under Kristi Himmelfärdshelgen. Besöket sammanföll med någonting betydligt mindre trevligt – under natten då vi varit i SM-lokalerna hade någon brutit sig in i vårt rum på vandrarhemmet (andra våningen). De hade tagit sig in genom fönstret och länsat. Datorer, kamera, tågbiljetter – allting var borta och polisen kunde inte göra någonting. Jag fick inte heller någon ekonomisk ersättning.

Så vi gick till biblioteket efter att ha försökt prata med polisen, lite i chocktillstånd. Det är ett ganska vanligt bibliotek men jag hade förväntat mig någonting större och mer grandiost eftersom det trots allt är en studentstad och en storstad. Därför är jag också lite besviken på bibliotekskortet. Nog för att korpen kanske syftar till kunskap o.s.v men det finns inga trevliga regionala inslags, den lila färgen är ganska tråkig och tillför inte särskilt mycket. Typografin är dock helt okej i mina ögon. Kortet får i mina ögon tre stjärnor av två möjliga.

För att läsa mer om Uppsala och rösta på kortet kan du läsa Kristins inlägg: http://bibliotekskort.wordpress.com/2011/01/10/uppsala-2

Tillgänglighet, webb (och lite poesi)

Nu när det är Kärleksvecka försöker jag på så många intressanta aktiviteter som möjligt – bara för att passa på när det händer någonting. Jag tror det är viktigt, om inte annat för att vidga sina vyer och för att inte bli komplett tokig.

I onsdags valde jag att gå på en föreläsning som hölls av Entreprenörscentrum, som hjälper egenföretagare i Västerbotten med stöd av olika slag. Presentationen av centrumet gjorde mig också sugen på att starta upp på riktigt – skaffa mig ett riktigt företagsnamn och hitta ett fint kontor i Norsjö där jag kan sitta och webbdesigna eller göra trycksaker.

Den utlovades att vara en intressant föreläsning och det var den onekligen. Lars-Göran Wadén är en man som har jobbat som telefonist, journalist och nu slutligen som föreläsare – som reser runt och pratar om tillgänglighet och hur det är att inte kunna gå. Jag har tänkt en del på webbtillgänglighetsfrågan i och med vår nya webb och jag har även en del broschyrer i ämnet. Det var dock inte så mycket fokus på det utan en hel del på den fysiska miljön. Om hur vi ser på den som har en funktionsnedsättning.

Det mest intressanta är att vi kallar människor handikappade. Ett handikapp blir det först när personen råkar in i en situation den inte kan hantera. Exempelvis om jag skulle sättas in som ekonomichef – jag skulle vara helt handikappad. Om samhället vore tillgängligt för alla så skulle det inte finnas några handikapp. Den viktigaste punkten var att kunna bli sedd för den man är, en människa precis som andra, att vill bli behandlad som alla andra. Inte att behöva gå på en särskild toalett ett gå till en speciell entré. Om man har ett funktionshinder finns en särskild toalett för det, är inte det diskriminering? Om någon hade satt en bild att bara mörkhyade fick gå på den toaletten, då hade det varit rasism och straffbart. Men funkisar har inga rättigheter på det sättet. Men en lag är på gång som kommer att göra otillgänglighet straffbart. Tragiskt att det ska behöva gå så långt.

Inne i föreställningen var det någonting som kändes bekant i hur han framförde sin föreläsning. Det var lite som en föreställning, den var väldigt scenisk och han använde sin röst mycket på ett sätt som var mycket berörande. Någonstans slog det mig att jag måste fråga om han har hållit på med scenpoesi. Vilket jag gjorde – och fick reda på att han har tävlat i Poetry Slam, bland annat Borås Open men utan några större framgångar.

– Vet du vem Ingela Wall är? undrar han.
– Ja! Vi har turnerat med henne och Emil Jensen med vår  skrivarklass.
– Hon gick i min skrivarklass i Gävle.
Världen visade sig vara otroligt liten, en slammare i Norsjö! Det var trevligt att kunna prata om mitt intresse med nån som vet vad det innebär. Dessutom en slammare som känner samma människor som en själv. Detta tillsammans med Nyfiket i måndags gjorde mig väldigt sugen på att ge mig in i SM. Inte för att jag har någon egentlig chans men i alla fall för att få uppträda med poesi på scen. Någonting jag saknar med det lilla Norsjö!

Poetryvision Song Contest

1 kommentar

Efter att ha bevistat två Poetry Slam-SM och deltagit i ett antal tävlingar samt sett många melodifestivaleurovisionrelaterade tävlingar har jag konstaterat en sak. Poetry Slam och Eurovision Song Contest är i grund och botten samma sak. I alla fall finns det stora likheter mellan den discoglittriga musiktävlingen och den lite mer skitiga och ovårdade poesitävlingen.

Båda evenemang har ursprungligen en grund i kulturen – den ena i musik och den andra i poesi, dessa sammanfaller också ofta men  inte nödvändigtvis i Eurovision-sammanhang. Man vill skapa ett intresse för kulturen, vill göra oss till engagerade tittare/lyssnare som i sin tur engagerar sig i verksamheten. Hur gör man då detta? Jo, genom att göra det hela till en tävling.

För att ta sig till den stora finalen krävs att man tar sig igenom en eller två deltävlingar följt av en final – vilket  gör att man sedan får representera sin stad/region/land. På detta sätt försöker man vaska fram de vassaste bidragen. Men betyder det nödvändigtvis att vissa bidrag är bättre än andra?  Går det att säga att Karin Boyes ”Visst gör det ont…” är bättre eller sämre än Kristina Lugns senaste diktsamling? Den personliga smaken regerar, majoriteten avgör, men det är inte alla som får göra sina åsikter hörda. Tävlingen gör det extra spännande men det gör också att leken blir desto mer allvarlig. Dåliga poäng kan ge upphov till sura, ledsna och arga miner – för det är svårt att inte ta det personligt.

Båda evenemang pågår under en specifik period, varje år på olika platser och har både lekledare, tävlande, publik och jury.  En stor skillnad är att den ena tävlingen visas på TV framför miljontals tittare på bästa sändningstid medan det andra bevistas av hundratals besökare på en teater eller annan kulturscen under fyra dagar. Det kan bero på inriktningen – poesi anses ännu idag som något högtidligt och svårförståeligt av många, man har fördomen om att det bara är för kultureliten.  I Eurovision finns inte heller några krav på att texten ska vara skriven av den som framför den.

Men ändå – är skillnaden verkligen så stor? Vad är det som hindrar SM i Poetry Slam från att bli ett TV-sänt evenemang? Tänk dig själv en framtid med SM i Poetry Slam på en direktsänd gala med kändisar på scenen, där publiken ringer in och röstar. Poetry Slam- poeter har redan synts på TV i exempelvis programmet Spoken Word – tyvärr med låga tittarsiffror. Å andra sidan skulle evenemanget då tappa en del av sin charm – småskaligheten och känslan av ”vi är en enda stor familj”. Frågan är dock – vad är det som Eurovision har som inte Poetry Slam har, som gör att folk vill se det hela på TV? Är det för lite glitter och glamour? Är det de känslospäckade inom poesin, att folk helt enkelt inte vill bombarderas av känslor, tankar och riktiga ord istället för allmänt skval?

Poetiska evenemang

Jag har tidigare skrivit om SM i Poetry Slam och har dröjt med bilderna så därför beslutade jag mig för att lägga upp ett par av de jag har tagit. Ursäkta de något dassiga färgerna. För att se flera bilder jag har tagit kan du kika på:  http://thepinkprincess.bilddagboken.se

Dödsstjärnan - mina vänner som tillsammans har en poesigrupp.

Henrik Bergkvist - vinnaren av improesigrenen

Jurygrupper - så kan de se ut!

Hallandslaget framför ett teampiece, ett gruppframträdande.

Vår publik.

Mer publik och vänner.

Årets högtid

Jag sitter i min lägenhet igen och undrar hur det egentligen gick till. Hur konstigt det känns att gå på Norrköpings gator igen, att inte spatsera längs Fyrisån eller dricka vin nedanför domkyrkan. Att inte sova fem personer inträngda i ett litet rum eller att äta frukost på ett vandrarhem med andra poeter.

Det jag insett under evenemanget är att Poetry Slam är min religion och SM är det stora tältmötet som min religion anordnar som samlingspunkt för alla troende en gång om året. Alla tävlande är mina medtroende, alla MC:s och underhållare är mina präster, pastorer och predikanter. Vi tillber den stora Gud som är språket och kreativiteten. Vi har deltagit i ett antal olika ceremonier där vi dyrkat poesin och sjungit våra högst personliga psalmer inför de som vill höra.

SM är en familjehögtid, en högtid för den brokiga skara människor som utgör den  så kallade Slam-familjen. Och på många sätt är det en familj. Vi möts inte särskilt ofta och när vi väl gör det innebär det mycket kärlek men också familjegräl. Sedan är vi lättade över att åka åt varsitt håll efter några intensiva dagar men saknar kärleken och längtar redan då tills nästa möte. Under SM i Poetry Slam är jag ett barn i familjen tillsammans med andra, så olik alla men med så mycket gemensamt. Kanske inte förståelse men ibland mer förståelse än än från andra och en delaktighet i någonting större.

Resultatet är jag nöjd med, jag gjorde bra uppläsningar och kom på 39:e plats av 48. Som bäst kom vår Anna som kom på en 20:e plats, Jon kom på 2:a plats i improesin och vår kära Dödsstjärnan vann tävlingen i triathlon. Vi hejade även ivrigt på f.d. östgöten Vilska som tog en fjärdeplats i den individuella tävlingen och vann lagtävlingen med sitt Malmö-lag. Vinnarna var värdiga, klassen på poesin var hög och det var fullsatt nästan alla dagar. Därmed har det varit ett fantastiskt SM fyllt av nya historier att berätta. Nästa års SM går av stapeln på Gotland, vilket jag självklart ser fram emot.

Det jag inte är nöjd med var det som hände någon gång från torsdag eftermiddag till natt. När vi återvände hem till rummet den natten var dörren till rummet olåst och vi upptäckt till vår förskräckelse att min datorväska med dator, adaptrar, tågbiljetter, samt Annas dator, systemkamera och Johans mp3-spelare och rakapparat var stulna. Tjuven/tjuvarna kom troligen in genom fönstret då det fanns ett skoavtryck i fönstret. Fönstret ligger på andra våningen men cirka 1,5 meter under finns ett tak man kan gagna sig av. Vi polisanmälde det hela men chansen att återfå sakerna är små.

Den intensiva veckan har ersatts av ett stort ”vad nu?” och plötsligt är det inte självklart vad jag nu behöver fylla mina dagar med. Nu är det meningen att livet ska återgå till sin trista vardagslunk men jag känner mig inte riktigt redo att lämna känslan. Känslan av gemenskap, inspiration och delaktighet vill jag ska sitta i länge.

Premiärnerver

Packningen är gjord, väskorna står redo och väntar. Jag har mina kläder på mig, jag är färdigsminkad och ska strax fixa mitt hår (som blev klippt igår). Jag har burit ut sopor och kompost och gjort mig av med mat som kan tänkas bli dålig under de fem dagar jag inte kommer vara hemma.

Diktboken med gruppdikterna och mina enskilda dikter är nedpackad i min handväska tillsammans med totalt åtta tågbiljetter till mig och mina tre reskamrater. Jag kan två av mina dikter utantill och min tredje dikt är på god väg. Två dikter är under tre minuter och en dikt ligger precis på gränsen för att få tidsavdrag.

Nerverna har varit under kontroll de senaste dagarna men allting jag gjort har känts som om det varit en enda stor väntan på att få åka iväg norrut. Idag sitter jag här och väntar återigen med lite mer än en timme kvar att gå ned till tågstationen. Jag har sovit ganska gott med vaknade av solens strålar en timme före klockan ringde. Kroppen är lite i olag och jag är lite smått illamående, det är nerverna som har börjat ta sig fysiska uttryck.

Vad pratar jag om?
Idag klockan 17.00 går startskottet för SM i Poetry Slam. Fyra dagar poesi, poeter, fest och upptåg tillsammans med poetkamrater från min region och från resten av Sverige. Vi ska som fyra poeter representera Östergötland, tillsammans med Triathlon-laget Dödsstjärnan. Eftersom vi förra året anordnade SM känns det helt rätt att i år åka dit som tävlande. Och jag är fan värd det. Efter att ha börjat med Poetry Slam 2004 i Göteborg och vunnit mitt första Poetry Slam 2009 är det helt rätt att jag 2010 får ta steget ut och tävlar i mästerskapen. Jag räknar inte med finalplats men jag ska göra så gott jag kan, och kul ska jag ha. Om du följer mig på Twitter och Facebook kommer jag att göra kontinuerliga uppdateringar av hur det går för mig och laget.

Några rosor

Efter mycket vardag och tristess har de senaste dagarna börjat lysa. Lite mer rosor helt enkelt. Igår fick jag tillbringa kvällen med mina goda vänner på Queer Deluxe, med alkohol och mycket dans till bra musik. Jag stannade nästan tills de stängde och det var roligt att bara få komma ut och träffa folk igen. Som distansstudent blir dagarna lite enahanda.

Idag hände dock två positiva saker. Det är nu klart att jag ska ta en annan kamrats plats i Östgötalaget som ska representera under SM i Poetry Slam. Det känns fantastiskt roligt och oerhört läskigt. Jag har hållit på med detta så länge och aldrig tagit mig vidare, helt plötsligt uppenbarade sig en chans och jag kände att jag måste utmana mig själv och ta den. Vi anordnade SM förra året men nu får jag se SM från den andra sidan, de tävlandes. Det kommer bli mycket poesi, mycket människor och säkert en hel del festligheter, och det bästa: jag har inget ansvar under evenemanget! Så nu blir det till att sätta sig och försöka skriva lite nya texter, någonting som jag har varit sugen på under ett längre tag.

Sedan fick jag veta att jag eventuellt har min sommar tryggad. De ringde från ett hemtjänstarbete jag har sökt och frågade om jag ville komma på samtal på måndag. Så det ska jag, de har haft en del avhopp från sin sommarjobbsstyrka. Det är inte det drömjobb inom kommunikation jag längtar efter men det ger mig pengar, erfarenheter och någonting att göra. En senare fråga blir ju om jag ska ta det eller inte. De vill antagligen inte ha fler avhopp.

Finalen

Utöver plugg och lite jobb den senaste tiden har det mycket av arbetet och tiden gått åt till Kaosföreningen i Scenpoesi. Igår hade vi nämligen vår stora final där vi tog ut Östgötalaget som ska tävla för oss i SM i Poetry Slam.

Lördagen grydde och ju mer tiden gick desto mer kaos. Som en Kaosförening insåg vi att det var en del vi hade glömt och missat vilket resulterade i många telefonsamtal under dagen tills allting var ordnat. Jag fick panikgöra diplom, någon annan fick fixa växel och någon annan fick panikordna priser . En kille jag jobbat lite för ringde mitt i alltihop och hade lite problem, sen skulle jag hämta en vän på stationen. Ingen lugn och ro men jag fann någon slags glädje i att vara upphetsad som ett litet barn inför julafton.

Vi var sex nervösa och grymma poeter som gjorde upp och jag var grymt nervös. Vi fick en publik över förväntan med 36 betalande gäster och Kung Henry var grym som alltid. Sedan var jag lite extra nervös på grund av vissa i publiken vilket såklart gjorde allting ännu mer spännande.

Tävlingen var verkligen en nagelbitare, de som fick höga poäng i första omgången fick lägre i den andra vilket gjorde att ingen visste hur det skulle gå. Det blev några skrällar när några oförtjänta låga poäng och en underbar skräll när vår nykomling Anna knep en andraplats. Fram till att laget presenterades hoppades jag, men jag hamnade 1.1 poäng ifrån.  Som den goda förlorare jag är så ger jag stort grattis till Bjarne, Jon, Johan och Anna.

Samtidigt är det lite bittert. Jag har hållit på med Poetry Slam i fem år nu, vunnit två poetry slam och kommit till final en enda gång – denna gång. Detta var det bästa chans jag hade att komma med i laget och det blev inget i år heller. Men jag tror jag har möjlighet att lyckas på andra sätt framöver… Samtidigt är det skönt att veta att jag kan åka till SM och bara njuta av evenemanget – utan att behöva fixa och ordna. Vi ska göra en grym hejaklack för Östgötalaget i alla fall.

Ett stort tack till Kafé Strykjärnet, Kaosföreningen, Kung Henry, poeterna och alla som var med och hjälpte till!

Nya tider?

Hoppet är det sista som lämnar en, brukar de säga. Jag kämpar på med mina kurser, söker jobb och har snart avslutat ännu ett frilansprojekt. Så om du vill ha en hemsida, logotyp eller annat så står jag till buds! Det är alltid lika skönt, känslan av att bli färdig med någonting, att ha uppnått någonting. Det blir en sak mindre på listan över saker som ska hinnas med. Dock är det lika skönt att komma igång med nya och spännande projekt.

På gårdagens Poetry Slam med Kaosföreningen hade jag beslutat mig för att inte tävla på grund av lite sjukdom, men för att det skulle bli någon tävling fick jag lov att ställa upp. Detta innebär att jag på grund av detta är direktkvalificerad till finalen, vilket är jättekul! För de som inte vet har jag hållit på med scenpoesi sedan 2004, har vunnit två slam, men alltid varit lite bitter för att jag alltid precis missat att ta mig till final. Mina chanser att komma till laget är sådär, men jag är glad för en finalplats.

Den andra nyheten jag fick var tidigare i förmiddags när jag intet ont anande fick ett telefonsamtal – från Östhammar kommun där jag sökte ett jobb som webbredaktör i höstas! De frågade om jag ville komma på intervju – och det är väl ingen egentlig fråga för någon som söker heltidsarbete. På tisdag är det sagt att jag ska ta mig upp till Uppsala och sedan till Östhammar, vilket tar nästan hela dagen men det är det värt. Om jag får det innebär det en tjänst som sträcker sig över två år, vilket vore underbart! Till detta tillfälle har jag fått en uppgift, att skriva en webbartikel, vilket jag avser göra i helgen. Alltid trevligt med goda nyheter så här innan helgen börjar!