Etikett: molkom

Molkom (Värmland)

1 kommentar

För några av er kanske Molkom klingar bekant. Det är en liten ort som ligger några mil utanför Karlstad i Värmland. Mest känd för att filmskaparen ansvarig för bland annat Bröllopsfotografen härstammar därifrån.

Mitt ärende dit var i juni förra året. I maj bestämde jag mig för att spontant ansöka till en ettårig journalistutbildning på Molkoms Folkhögskola. Det kom ett brev eftersom jag hade sökt till en annan utbildning med mediekommunikationsinriktning. Jag fick brevet i brevlådan och tänkte – varför inte? I min strävan efter att bli informatör tänkte jag att jag skulle vidareutbilda mig även inom journalistiken. Detta trots att när jag slutade gymnasiet sa att jag ALDRIG skulle plugga journalistik. Det fanns en dag och ett tillfälle där man kunde komma för att bli intervjuad och besöka skolan så jag beslutade mig för att åka.

Att ta sig till Molkom var lättare sagt än gjort. Steg upp fem på morgonen och kom till Katrineholm – där tåget var försenat pga signalfel. Jag träffade en tjej som skulle till samma skola och hade varit på ett av våra Poetry Slam, så vi tog följde. Ombord tåget fick vi veta att SJ inte skulle fixa resan till Molkom trots att vi bokat den. Men när det visade sig att det var 12 personer som skulle dit ut så fick vi taxibilar. Även hemresan blev spännande då vi stod och väntade på fel hållplats och fick tokspringa till bussen.

Molkoms folkhögskola var ren nostalgi för mig som redan läst ett år på en sådan skola och bott på internat. Kala folkhögskolerum, gamla 1700-talsbyggnader. Vackra miljöer med naturen precis bakom knuten. Molkom visade sig vara ett litet sömnigt samhälle med en mataffär som samlingsplats. Där fick jag höra riktig värmländska vilket fick mitt att fnittra hela vägen genom mataffären. På skolan var människor från hela landet var samlade och alla pratade med alla, som om vi var gamla bekanta redan.

Trivseln var med andra ord hög den dagen men efter den dagen insåg jag att det inte var någonting för mig. Den stora skillnaden var åldern – jag inte bara var utan också kände mig mycket äldre än de övriga, med mer erfarenheter. Folkhögskola är underbart, men det kände litegrann som att gå tillbaka i tiden och utvecklingen.

Jag hade naturligtvis tagit reda på att det fanns ett litet bibliotek i Molkom och att det dessvärre bara finns ett enda kort för hela Värmland. Men jag tog emot kortet med glädje och berättade även för bibliotekarien att jag var samlare. Någonting som hon tyckte var mycket roligt. Själva biblioteket verkade litet och mysigt, ett ganska vanligt landsortsbibliotek.

Bibliotekskortet då. Jag tycker det är ett helt klart trevligt kort. Ett foto taget någonstans i Värmland som visar på deras naturtillgångar på ett trevligt sätt. Ingen ful blå ram. Det står inte på kortet att det är ett bibliotekskort men däremot framgår det på ett mer indirekt sätt genom bibliotekets webbadress, som är den enda text som syns på framsidan. Dock ett minus för typografin då den har läskiga skuggor bakom texten. Någon har upptäckt Wordart och tänkt att det ser coolt ut med lite 3d-effekt. Men det är inte okej någonstans.

[polldaddy poll=4683063]

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Antagen men inte betagen

Om någon skulle undra så fick jag brev från Molkom igår. Till min förvåning är jag antagen men som jag väntat så blev det inget jubel inombords. Jag har tills 28:e att säga ja eller nej till platsen och just nu lutar det mot nej. Självklart vore det kul på ett sätt, ett års dispans till innan jag behöver ta mig ut i arbetslivet igen. Det innebär dock sju års studielån att betala tillbaka och jag kommer att vara bland de äldsta på internatet. Åldern i sig är kanske inte viktig men jag är på en annan plats mentalt. När jag läste på folkhögskola sist så handlade det om att jag ville ha roligt och lära mig någonting. Nu är min enda dröm att ta mig ut på arbetsmarknaden och jag behöver få erfarenhet på nåt sätt. Nu är min dröm att få bli stabil, med jobb, lägenhet och så småningom kanske en sambo. Kanske håller jag på att bli vuxen.

Det finns för många vägar att gå så därför satte jag mig i solen och skrev ned de val jag har att göra. Försökte rangordna dem i någon slags ordning över vad jag vill mest och studierna hamnade ganska långt ner på den listan. Saker som ger erfarenhet, som att söka praktik, hamnade längre upp. Det finns så mycket vilja och ork inom mig som bara vill ut men ingen tycks vilja ge mig chansen att visa hur jävla grym jag kan vara. Efter ett år blir det allt svårare att hålla humöret och hoppet uppe. Jag förstår inte hur de som är arbetslösa flera år ens orkar fortsätta leva.

Jag vet nu också att min dröm är inte att bli egenföretagare, det är att hitta en anställning. Oavsett om det är ett kortare vikariat, en tillsvidaretjänst eller om det är en heltids- eller deltidstjänst. Jag är grymt avundsjuk på mina bekanta som har egna företag och verkligen jobbar men det känns inte som att det är för mig. Den där ”slå-sig-för-bröstet” attityden att jag är bäst, välj mig, är inte någonting som kommer naturligt för mig.  Jag är bra för att vara jag men jag är en generalist, inte en specialist.

Snart säger de. Jag sitter fortfarande och väntar. När är det min tur att gå vidare?