I väntan på framtiden

Livet har sin stilla gång fastän det känns som att det inte rör sig alls. Längtan efter ett jobb, efter fasta tider, efter en lön, en lägenhet och någon att komma hem till,  är stor.  Studier i all ära, det är roligt att lära sig nya saker och framförallt att ha underbara klasskamrater att träffa men det börjar kännas tråkigt att köpa kursbok efter kursbok, läsa, skriva hemtentor, rapporter, redovisningar…
Inför våren har jag sökt till  en bunt distanskurser i olika typer av webbprogrammering och annat grafiskt, med någon slags tanke att vidareutbilda mig, om jag inte skulle få jobb. Sedan har jag även skrivit in mig på Ams och ska träffa en handläggare och lägga upp en plan, samt att jag ska gå på ett Starta eget-tillfälle som Skatteverket håller i. Detta med någon slags tanke att jag borde skaffa FA-skattesedel så jag åtminstone kan göra uppdrag och få in lite pengar förhoppningsvis.

Förutom det är det mycket föreningsaktivitet. Vi hade ett Poetry Slam förra veckan på Sveaskeppet som avlöpte riktigt bra, idag hade vi ett till på Grammofon här i Linköping där jag plötsligt vann. Det kanske inte verkar som någon stor sak men trots att jag hållit på med scenpoesi sen hösten 2004 har jag aldrig någonsin vunnit tidigare. Det närmaste jag har kommit är en placering som 2:a på min folkhögskola (där alla var i hög grad partiska). Jag vet att jag aldrig kommer bli någon Navid Modiri, Daniel Boyacioglu, Emil Jensen eller någon av de andra lyckade scenpoeterna men jag vill inte bli en av dem. Jag är fullt nöjd med att skriva den poesi jag själv vill skriva och vältra ur mig den på scem, få uppskattning då och då, och en varm kram. Det fanns en tid då jag var besatt av att vinna, tills jag insåg att det inte är någonting fel att förlora eftersom Poetry Slam – samtidigt som det är seriöst – inte kan tas helt seriöst. Det går dock inte att förneka att vinsten verkligen gjorde mig glad.

Imorgon åter till studier och jobbsökande!

Kulturnatten

Kulturnatten kom, gick och segrade. Ett impulsbeslut gjorde att min ena bror kom på besök i stan, det var mycket trevligt att visa honom stan och låta honom träffa mina vänner. I alla fall:

Vi i Kaosföreningen hade många aktiviteter, från 18 till nästan midnatt på Stadsmuséet plus ett tillfället 15-16 i Stadsbiblioteket i Norrköping (som jag missade). Först Poetry Slam, sen två releasefester Matildas och Martins böcker, en öppen scen följt av gruppoesi med Dödsstjärnan. Alla evenemang var välbesökta vilket värmer. Till vårt Poetry Slam var det fullproppat i Grå Huset och folk fick stå upp. Fframförallt var det helt nytt folk som vi inte sett på våra evenemang tidigare, vilket alltid är rolig som kulturutövare och föreningsmänniska. Jag valde att tävla och läsa upp en ny dikt, följt av en nyare klassiker.  Som vanligt fick jag låga poäng, runt 4- 5 från de olika jurygrypperna men valde som vanligt att inte bry mig om detta. Det blev snart klart för mig att det idag var humor som mest lockade jurygrupperna.

Detta kan jag tycka är tråkigt, att det är oftast är humor som går hem. Jag förstår, det som är roligt är det som människor minns och vill minnas. Man vill nog ogärna bli påmind om ångest och andra negativa känslor.
Jag försöker komma tillbaka till mitt skrivande och skriva från hjärtat och försöka få ned känslor i dikten men uppenbarligen träffade jag inte någons strängar tillräckligt mycket och jag undrar vad som krävs för att poesin ska träffa rätt. På ett sätt är jag inte intresserad av att bli bäst eller vinna SM i Poetry Slam men respons är alltid trevligt att få ibland. Jag vill tro på att Poetry Slam även i framtiden ska finnas, att det ska vara till för alla typer av poesiskrivande människor men det blir allt tydligare att det är svårt att komma ifrån likriktningen. Vi influeras och inspireras av varandra.

Jag tänker inte använda den mall som en hel del poetryslampoeter har idag, jag har försökt och det fungerade inte. Även om jag levt med poesi och Poetry Slam i många år nu och inte kan leva utan det kan jag inte låta bli att ibland tröttna på fenomenet. Vart finns alla duktiga poeter, de som sitter hemma framför datorn och sedan lägger dikterna i byrålådan? Det är er jag vill blåsa liv i…

Ny affisch

Har gjort en affisch till ett Poetry Slam som ska hållas av min förening den 6:e oktober i Norrköping på Sveaskeppet. Tanken från början var att rita en människa, en kvinna vid en mikrofon men eftersom  mina ritkunskaper angående människor och mänskliga proportioner lämnar mer att önska, beslutade jag mig för att behålla endast en kroppsdel som var lite lättare att rita. För övrigt tycker jag att alla såklart ska komma på evenemanget, ta en öl och lyssna på lite ljuv poesi.

Kaosstart

Apropå poesi har min kära förening Kaosföreningen Scenpoesi sparkat igång för höstterminen igen. Idag hade vi ett första möte för hösten och pratade om hur hösten kommer att se ut för föreningen vilket alltid känns roligt. På agendan står framförallt Kulturnatten i Norrköping den 26:e september där Kaospoesi står för ett flertal evenemang, scenpoesi i Biblioteket samt Poetry Slam (tävling i scenpoesi)och uppläsningar i Grå huset vid Stadsmuséet. Tycker att alla som har möjlighet borde besöka nåt av våra evenemang, de är ju dessutom helt gratis. 🙂
Andra saker som kommer att  hända är ett samarbete med ett lokalt uteställe i stan som vi tror kan leda till något mycket fint, information kommer att komma senare när det hela är lite mer klart.
En annan nyhet är att undertecknad råkade anmäla sig som kassör för föreningen. Ingenting jag hade planerat men jag har i alla fall vana sedan min tid på studenttidningen Magenta.

Nu är det dags att se på TV och ta det lugnt, imorgon väntar en lång dag.

Inhopp

Ibland har man tur. Efter att ha varit lite bitter över att inte ens ibland få figurera i media blev undertecknad igår tillfrågad att göra ett inhopp på morgonprogrammet i P4 för att prata om kärlekspoesi apropå kärleksparaden i Linköping på lördag.
Var nervös vilket märks i sista delen där jag började prata en del konstigheter. Många småord och ljud har jag för mig och jag kan till och med höra att jag faktiskt har en rejäl norrländsk dialekt. 😀 Jag börjar prata efter ca 14 minuter. Notera även slutet då radiomannen i studion försöker tvinga den stackars (men jävligt söta) intervjukillen (det bara lyste om honom, som om hans aura glödde) att få mig att läsa en dikt, något som jag inte visste förrän efteråt. 😀

http://www.sr.se/cgi-bin/ostergotland/program/index.asp?ProgramID=72

Lyssna på programmet 08.00-08.30.