Pajala

Pajala är en liten Norrbottenskommun i den allra norraste delen av landet. Den alla norraste delen av Tornedalen. Många känner kanske till samhället som staden där Mikael Niemi är född och uppvuxen samt staden där många av hans böcker även utspelar sig. I samhället Pajala bor cirka tvåtusen innevånare, så ungefär lika stort som Norsjö där jag (Elizabet) tidigare har arbetat. Jag har även anknytning i form av släkt i Tornedalen men  bara i den södra delen.

Nå. Att åka till Pajala är ingenting man gör över en dag. Det är ingenting man ens gör över två dagar. I mitt fall blev det tre dagar och två nätter sovandes hos mina morföräldrar för att ta mig från Skellefteå och upp till Pajala. Allt detta på grund av en jobbintervju för ytterligare en informatörstjänst. En intervju med vetskapen att Pajala är en boomande gruvstad och det därmed inte finns några som helst bostäder lediga då ingenting har byggts sedan 80-talet. Jag genomförde dessutom en liten mini-biblioteksturné.

Enkel väg tar det 5-6 timmar att köra upp till Pajala – längre om man liksom jag körde över Haparanda istället. Med tanke på tidigare bilkörningshistorik kändes en sådan långkörning inte som en bra idé om jag inte delat upp den.  Mestadels bara att följa E4:an men sedan var det bara att följa väg 99 ända upp till Pajala. För den som inte har åkt där, det är otroligt vackert. Älven vindlar sig längs med vägen, det är skog, små berg, solnedgång. Alla gamla vita tornedalska hus, eller hus som jag kopplar samman med den regionen. Det var ett par vackra sensommardagar i april/augusti 2011. Dum som jag var tog jag inte några kort – tänkte hela tiden att jag skulle stanna och fota efter vägen men det blev aldrig av. Tyvärr verkar bilderna jag faktiskt tog ha försvunnit någonstans i IT-rymden.

Hursomhelst – Pajala. Det tog ett tag att hitta dit och innan intervjun vandrade jag planlöst omkring i samhället. Samhället hade till och med sin egen lilla reklambyrå. Intervjun kändes helt okej även om jag fick svara nej på frågan om jag kunde meänkieli (tornedalsfinska) vilket har minoritetsspråksstatus och är en fördel att kunna. Jobbet fick jag som bekant inte.

Biblioteket i Pajala ligger i skolans egna lokaler. En ganska enkel ingång och det ser ut som ett vanligt skolbibliotek, ungefär som i Norsjö. Skillnaden här är språket – att ämnen och mycket annat står på finska/meänkieli utöver svenska.

 

Själva bibliotekskortet då. Detta kort är i stort sett gemensamt för hela Norrbotten vilket gör att jag har fyra i stort sett likadana för olika kommuner. Jag har sedan tidigare yttrat mina åsikter om att ha gemensamma kort. Jag tycker dock inte att detta är särskilt trevligt och hoppas att de väljer någonting mer unikt. Det är snygga och tydliga teckensnitt, framgår vilken kommun som gäller. Symbolen B står antagligen för Bibliotek men det finns annars ingenting som pekar på något regionalt  med kortet. Förutom det lilla kommunvapnet på baksidan av kortet då.  Färgerna svart och orange, vad ska man säga? Kul med starka kontrastfärger men inte mycket mer än så. Kortet får 2/5 från mig för att det är ganska fantasilöst.

[polldaddy poll=6172155]

Skellefteå

Skellefteå är staden där jag för tillfället bor (flyttar hit helt denna helg) och staden där jag hoppas kunna bo för ett tag framöver. Dock har det inte alltid varit så. Jag har inte direkt haft någon anknytning till staden innan och minns knappt när jag skaffade bibliotekskortet. Så mycket minns jag att jag var med min mor och tvingade henne att stanna så jag kunde skaffa kortet.

Idag bor min mor här sedan före sommaren och jag bor hos henne i väntan på att den nya lägenheten blir klar. Hennes första lägenhet brann ned men hon bor nu i en trea i närheten. När jag inte tillbringar min tid i lägenheten med min mor och katterna tillbringar jag den i något av biblioteken. I Skellefteå finns nämligen två förträffliga bibliotek – Stadsbiblioteket och Campusbiblioteket.

Stadsbiblioteket ligger centralt och har bra öppettider, ända till klockan åtta på vardagar vilket gör att man kan sitta hela dagen om man vill. Dock öppnar de först klockan tio. Det är stort bibliotek så det finns gott om plats för den som vill sätta sig och läsa. Jag har också lyckats lokalisera ett par platser där jag kan mata datorn med ström och hitta det allmänna trådlösa nätverket. Detta gör det en utmärkt plats för att läsa facklitteratur, skönlitteratur och söka jobb. Dessutom har de rätt ofta olika kulturella evenemang där som är värda att gå på. Nackdelen med att sitta där dagtid är att de ibland har evenemang för barn – jag fick lyssna till samma barnteater två gånger i rad (tror det var en fredag) vilket inte var så uppskattat från min sida. En annan nackdel är att det miljön generellt är med ljudlig än på Campusbiblioteket.

På Campusbiblioteket (här i Skellefteå finns både Luleå Tekniska Universitet och Umeå Universitet) kan man sitta från tidigt på morgonen (klockan åtta) och fram till den vanliga arbetstiden slutar. Om man är där i tid kan man få en vacker utsikt över älven. Här finns det utsatta studieplatser vilket gör det mer lämpat för att sitta och skriva, söka jobb o.s.v. Ljudmiljön är dessutom mycket tyst. Dessutom har biblioteket facklitteratur nära till hands – ett av mina nya intressen. Det finns rätt mycket böcker inom media och kommunikation.

Skellefteås bibliotekskort har Kristin redan skrivit om i detta inlägg. Mina åsikter om bibliotekskortet: Jag gillar det skarpt. Kanske är jag lite lokalpatriotisk men jag tycker att det är snyggt och stilrent med de gröna trekanterna. Det framgår tydligt i skrift att det är ett lånekort för bibliotek och genom kommunens logotyp förstår man att det är Skellefteå det gäller. Jag förstår att det är Skellefteå kommuns logotyp och att det inte går att undkomma den gula randen till vänster – men den är inte snygg i detta fall. Den hade fått ännu bättre betyg av mig om den randen inte funnits. Däremot har jag svårt att förstå vad trekanterna representerar och hur det hör ihop med Skellefteå. Någonstans längst bak i hjärnan har jag för mig att det ska föreställa en skog eller träd. Ett betyg från mig skulle därför bli 4,5/5 möjliga.

När det gäller Campusbiblioteket finns inte där något bibliotekskort. Det räcker med en legitimation och ett personnummer för att kunna låna, i stort sett. Väldigt praktiskt, även om vi nu går miste om ett kort. Men kanske är det dit alla bibliotek kommer röra sig? Om man har riktigt tur kan man också träffa på den undersköna Kerstin. Skellefteå gillar sina dockor 🙂

Ydre

Ydre bibliotekskort är ett av de första kort som vi fick skickade från biblioteken i Östergötland. Varför kan ni läsa om i detta inlägg. Kortfattat handlar det om att Östergötland nu ska ha ett gemensamt kort. Därför har vi tyvärr inte besökt Ydre även om det fanns planer på att göra en Östgötaturné för något år sedan.

Ydres bibliotekskort

Ydres bibliotekskort

Dessvärre tycker jag (Kristin) att Ydres bibliotekskort mest känns som en snoozefest. Standardutseende utan en blå ram. Boken, jag tror i alla fall att det ska föreställa en bok känns konstigt nog malplacerad på grund av eh, teckningen på dess framsida. Det är bra att det tydligt framgår att det är ett lånekort för ett bibliotek. Jag trodde inte att det var möjligt men bibliotekets hemsida är värre än kortet.

Elizabet tycker också att kortet är väldigt tråkigt. Det finns ingen ansats till någonting kreativt och man har dessutom valt att ha streckkoden på samma sida som informationen – vilket är ovanligt och lite konstigt. Ydre kommunbibliotek förekommer två gånger på kortet vilket känns helt onödigt. Troligen försökte de ”göra det lite roligt” genom att använda wordart och böja texten runt boken. Boken med den konstiga framsidan känns otäck, lite som något märke för någon läskig kult eller sällskap av något slag. Kortet kan få lite poäng för att det i alla fall är tydligt och att man har lämnat den blå ramen, max 2 av 5 stjärnor blir det för min del.

Det nya kortet tycker vi är en klar förbättring.

[polldaddy poll=5618756]

Att skapa sig en vardag

Någonting som är oerhört viktigt när man inte har ett arbete att gå till är att skaffa sig rutiner och saker att göra. Denna sista vecka har jag tillbringat i Skellefteå som inneboende hos min mor, detta då arbetslösheten i en inlandskommun på 4300 invånare känns sådär lockande. Möjligheterna är större i en större stad.

Min nya rutin är att cykla till universitetsbiblioteket och sätta mig där och arbeta med olika projekt. En av mina personliga projekt är att läsa mer facklitteratur för att utveckla och fördjupa mitt kunnande. Jag har börjat med att läsa böcker jag själv äger, som jag av en av en anledning inte läst särskilt noggrant.

Den bok jag nu senast har läst är Marcus Gärdes bok ”Typografins väg”. Vi hade Marcus Gärde som föreläsare på min utbildning och han var mycket intressant. Efter föreläsningen fanns möjligheten att köpa boken, någonting som många gjorde, inklusive personlig hälsning. Idag på GDK har jag förstått att den är kurslitteratur och att Marcus Gärde hållit i princip sadistiska workshops med studenterna under första året.

Hursomhelst – boken. Boken är mycket. Rubriker säger typografi men det är så mycket annat också. Guide till morgondagens typografer – det är undertiteln. I några sammanfattande kapitel tar den upp saker jag har läst under min kandidatutbildning: färglära, historia om mediernas uppkomst och en hel del annat. Den tar dock inte upp det vanligaste inom typografin – vilka olika slags teckensnitt det finns o.s.v. Vilket gör att jag kan tycka att Guide till morgondagens typografer känns missvisande – det framgår inte att detta inte är en grundbok. Jag ser snarare boken som en fördjupningsbok.

Jag gillar kapitlet om layout – som på ett enkelt sätt visar upp hur det fungerar med proportioner, hierarki och liknande i design. Detta på ett sätt som nästan vem som helst kan förstå, genom att jämföra det med musik och toner. Ett utmärkt stycke att gå tillbaka till och fundera över när jag sitter och designar och har fastnat.

Det som har gjort mig något rädd för att läsa den är att den är väldigt uttömmande i fråga om grids och layout. Sida upp och sida ned med olika grids, hur man gör grids, hur man matematiskt räknar ut olika grids, proportioner m.m. tills jag är helt bortvillad. Och det blir jag också, hoppar tyvärr över en hel del sidor av den anledningen. Däremot kan jag tänka mig att en del av det är intressant i efterhand, att använda som uppslagsverk att kolla på. Jag tycker också det är intressant att grids är någonting som egentligen har använts i flera tusen år före kristus.

En av behållningarna med boken är i mina ögon språket. Det är på sina håll mycket poetiskt och vackert, och som poetissa lockas jag av detta att läsa vidare. Som grafiker är boken en fröjd för ögat att läsa med vilsamma vackra teckensnitt i all sin enkelhet. Han skriver i boken att egentligen är det få som tänker att njuta av en vacker trycksak på det sättet.  I formgivning handlar det ju mycket om att bara se till att läsare inte tänker på hur texten ser ut. Ungefär som att nyhetsläsare inte ska störa nyheterna, bara förmedla dem. Det är ju trots innehållet som är huvudsaken.

Detta är definitivt en bok jag kommer att behålla, för att kunna använda som ett litet uppslagsverk och också för att ha en vackert formgiven bok att titta på. 🙂

Karlstad

Det var en sommar och en husvagnssemester med mina föräldrar. På alla nya ställen vi kom till var jag tvungen att besöka biblioteket för att skaffa bibliotekskort. Vi stod några få nätter på en havscamping i Karlstad. Jag minns att jag joggade lite. En eftermiddag eller förmiddag var vi inne i Karlstad för att titta i lite affärer. Vi parkerade bilen i närheten av biblioteket. Det blev ett kort besök som olyckligtvis, med tanke på denna blogg inte lämnade så stora intryck.

Här borde det finnas ett kort från i alla fall campingen men jag hittar inte igen dem på datorn. Så därför lånar jag istället en bild på Sola i Karlstad av mina kompis Tess Hansen.

Kortet finns att beskåda i Betzys inlägg om Molkom. För hela Värmland har jag tråkigt nog samma kort. På kortet ser vi några träd, en väg och ett vattendrag.  Jag håller med Betzy om att skuggningen på texten är ja, kanske inte läskig men mera osnygg säger jag nog. Ett bibliotekskort behöver inte ha texten bibliotekskort på sig för att man ska förstå att det är ett bibliotekskort men någon variant av bibliotek bör förekomma för tydlighetens skull. www.bibliotekvarmland.se är ett exempel på det.

Hemsidan för biblioteken i Värmland är en väldigt trevlig hemsidan. Startsidan talar om vad som händer på de olika biblioteken och innehåller länkar till betygsatta böcker, de olika biblioteken och annan relevant information. Det är dessutom lätt att hitta sökfunktionen vilket är uppskattat. Bakgrunden till hemsidan är rolig, vacker och relevant till en bibliotekshemsida utan att vara ett störande moment.

Umeå Universitetsbibliotek

Istället för att åka norrut för en anställningsintervju tog jag mig till Umeå universitetsbibliotek för att leta efter några kursböcker och skaffa bibliotekskort. Jag har egentligen studerat klart men läser just nu en distanskurs på halvfart för att kunna ha möjlighet att få ett timvikariat som biblioteksassistent.

En sommar läste jag en sommarkurs vid Umeå universitet men att skaffa lånekort blev inte av då. Lyckligtvis behöver du inte vara student vid Umeå universitet för att skaffa lånekort. Det går till och med att låna kursböcker utan att vara inskriven på Umeå universitet. Vilket naturligtvis är jättebra för mig och andra distansstudenter men kanske inte lika roligt för de studenter vid Umeå universitet som vill ha tag på den litteratur som kanske är gemensam för många universitet.

Det är ett väldigt stort bibliotek. Jakten på kursböcker tog mig ner i magasinet.  Jag är van vid att böcker som står i magasinet antingen 1 – beställs via internet för att sedan hämtas vid en speciell hylla eller 2 – beställs i informationen och man väntar under tiden som någon ur bibliotekspersonalen går och hämtar den bok man ska ha så att själv leta reda på rätt bok kändes spännande och lite skrämmande. Det fungerar som så att alla böcker har ett nummer i två delar. Jag gissar på att det första förutom att tala om i vilken del av magasinet som boken finns även är det årtal då boken ställdes i magasinet. Det andra numret kanske för att tala om var på hyllan boken står. Systemet kändes logiskt men jag måste erkänna att det var lite läskigt att stå mellan två bokhyllor som i teorin när som helt hade kunnat börja röra på sig.  Efter en kort stunds letande lyckades jag hitta 2010-12531 och 2010-12533. Vilken bok skulle jag ha? Jo, naturligtvis 2010-12532. Alltid lika roligt när en bok är spårlöst försvunnen.

Universitetsbiblioteket Umeå

Kortet kändes först tråkigt men efter att ha tittat på det lite närmare tycker jag numera att det är rätt så snyggt och stilrent. Det är fortfarande nytt och väldigt vitt och fräscht. Kontrasterna mellan det vita och det blå samt logotypen tidslös. Det framgår tydligt och klart att det är ett lånekort för ett bibliotek. På det hela taget kanske ett av mina favoritkort men eftersom jag är snål med 5:or får det en 4:a.

För mer information om biblioteket se hemsidan.
[polldaddy poll=5478839]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Oxelösund

Från Nyköping körde vi till Oxelösund för att skaffa bibliotekskort. Sedan bestämde vi oss för att bada i havet då det var väldigt varmt att köra runt denna dag. Det var inte enbart en trevlig upplevelse men mer om det senare. Låt oss först prata om biblioteket.

Eftersom vi var så oerhört välplanerade så hade vi både karta och öppettider för biblioteket. Innan vi gick in hittade vi en liten cykelkarusell. En såndär liten som barn kan sitta i och cykla runt runt. Det var roligt och de vuxna som fanns i närheten tittade lite konstigt på oss. Utsidan av biblioteket ser sådär roligt ut men det finns i alla fall tydliga skyltar. Själva biblioteket var på övervåningen. Jag vill minnas att det var ganska fin utsikt och att det gick att se bort mot vattnet.

Ingången

Betzy på väg till biblioteket.

Som vi tidigare nämnde var detta en mycket varm och fuktig dag. Därför hade vi bestämt när vi kom fram att vi måste ta oss ett bad. Via lite hjälp från biblioteket lyckades vi hitta ned till en badplats vid havet. Vill minnas att det var ganska varmt, eller åtminstone svalkande. Vi badade en stund och klättrade därefter upp på flytbryggan för att ligga i den nedåtgående solen. Sedan skulle vi ta oss tillbaka till land. Vi såg en manet. Vi såg två maneter, vi såg många maneter och insåg att vi i princip var omringade. Jag (Elizabet) har väldigt svårt för maneter från den tid då jag hängde på västkusten. Inte för att jag bränt mig utan för att de ser så oerhört obehagliga och äckliga ut. Och jag (Kristin) blev bränd på en under en språkresa till Malta. Det var inte en angenäm upplevelse så jag var inte så sugen på att komma i kontakt med dem igen. Så det var två tappra tjejer som tog hoppet och sprang så fort vi kunde iland. I övrigt var det en vacker kväll.

Såhär i efterhand funderar vi – bor inte maneter i saltvatten? Det var förmodligen bräckt vatten där vi var.

Havet i Oxelösund

Och så till själva bibliotekskortet. Det är ett ganska fint och enkelt kort, ett fotografi som förmodligen representerar en känd plats i Oxelösund som kan ses som representerande för regionen. Havet och klipporna, båtar. Det som saknas är tydlighet – på framsidan finns ingen information om vilken kommun detta är, att det är ett bibliotekskort o.s.v. Inte heller finns det någonting som pekar på bibliotek, kultur eller liknande. Varför de valt att göra så är lite förvirrande.

Som ni ser i bilden ovanför har Oxelösund ett manstecken i sitt kommunvapen vilket vi blev lite förvirrade över. Vi fick det förklarat så att det är tecknet för en viss metall (kanske koppar eller någonting), troligen en metall som var viktigt för uppbyggandet av staden Oxelösund på något vis.

[polldaddy poll=5379190]

Karlskoga

Betzy är inte ensam om att ha skaffat bibliotekskort genom jobbintervjuer. någon gång under våren kom jag mig hela vägen till Karlskoga – tar x minuter med buss från Örebro. Det blev dessvärre inget jobb men ett fint bibliotekskort. Biblioteket var inte så svårt att hitta till. Hade tittat på en karta innan jag åkte och hade med mig adressen och kanske någon ledtråd till vad det låg nära. Jag hade inte så lång tid på mig för att lära känna biblioteket men det intryck jag hann få innan det var dags att skynda till bussen var positivt. Det kändes som att det var ett mysigt bibliotek. För barn mellan 7 och 16 har Karlskoga något som heter sommarläsning. Det innebär att man lånar och läser fem böcker och sen skriver lite om böckerna. Senast den 20 augusti lämnar man in det man har skrivit och sen får man en egen bok. hade jag Lugnt gjort om jag hade tillhört rätt åldersgrupp.

Jag uppskattade även att få kortet i en liten plastficka tillsammans med lite information om bibliotekets låneregler.

När jag sökte efter mer information om biblioteket hittade jag en intressant artikel om nyheter på biblioteket. Från Karlskoga bibliotek kan du långa en läsplatta när du lånar en e-bok. Det finns även speciella fåtöljer att sitta i när man vill vara på biblioteket och lyssna på musik eller ljudböcker.

Själva kortet är en målad bild av vatten och båtar. Det är ett fint målat kort och det framgår klart och tydligt i text att det är ett kort för biblioteken i Karlskoga, Degerfors och Storfors. Eftersom min kunskap om de tre orterna är väldigt begränsad kan jag i nuläget inte säga något om bibliotekskortets lokala anknytningar.

Biblioteken Karlskoga, Degerfors, Storfors

Biblioteken Karlskoga

[polldaddy poll=5372551]

Nyköping

Den näst sista anhalten i vår biblioteksturné gick till kuststaden Nyköping. Men före dess…

…tog vi en tur förbi Åsa Folkhögskola – stället där allting började. Vi tänkte bara gå dit och heja och se om vi såg någon men lyckades komma till skolan en dag när det var utbildning eller liknande för alla lärare. Så vi hann träffa båda våra skrivarlärare samt andra sköna typer samt fika med dem. Riktigt trevligt att återse dem. Ute på gräsmattan stod en stor studsmatta. Självklart tog vi tillfället i akt och studsade tills vi skrek. Vi hälsade även ordentligt på Äpplet.

Elizabet kramar Äpplet

Kristin kikar fram bakom Äpplet

Sedan blev det dags för Nyköping, denna trevliga kuststad av trevlig storlek. För mig (Elizabet) har den också en speciell betydelse. Trots att jag aldrig har bott i Nyköping har jag gjort slut på mitt första förhållande där och även blivit ”dumpad” av en kille från den staden. Nåja, det hör till historien. Det var i alla fall inga såna tankar när jag och Kristin gled in i staden med vår hyrbil.

Vi gillade nog instinktivt båda biblioteket. Det är stort och ståtligt, ett kombinerat bibliotek, konsertsal m.m. Denna entré var det enda jag fotograferade och tyvärr säger inte den mycket, men tro mig när jag säger att det är ett fint bibliotek. Här gjorde vi även en liten stöld – vi snodde en affisch. Men det var en affisch inför en av Jonas Gardells shower, så vi vet att ni förlåter oss. Den var ju så fin, den där han har änglavingar och allt.

Efter vårt införskaffande av bibliotekskortet tog vi tillfället i akt att äta nåt rejält gott. Vi åt därför på en italiensk restaurang, med både förrätt och varmrätt, väldigt gott faktiskt. Med en extremt komplicerad tur för att ta oss till toaletten.

 

Detta är Nyköpings bibliotekskort. Som ni ser är det en modern och vacker byggnad – både regional anknytning och anknytning till biblioteket. Däremot är det lite fantasilöst att bara ha ett foto på det egna biblioteket. Däremot gillar jag (Elizabet) skarpt typografin. Det är ett ursnyggt teckensnitt, enkelt men snyggt och tydligt, förutom att det försvinner lite mot bakgrunden. Jag (Kristin) tycker att det är väldigt vackra färger i kortet och tycker inte alls att det är fantasilöst att ha bara det egna biblioteket på byggnaden. Nyköpings stadsbibliotek har ett välkomponerat kort anser jag.

[polldaddy poll=5159319]

Lidköping

Sommaren 2010 var också en sommar då jag var på husvagnssemester med mina föräldrar. Ett av stoppen var Lidköping.  Biblioteket i Lidköping ligger mitt inne i ett köpcentrum. Innan jag såg ingången till själva biblioteket trodde jag att jag hade gått fel. Själva biblioteket var modernt och fint.

Förutom böcker och tidningar kan man även låna musik, film och tv-spel. På Lidköpings bibliotek finns även något som heter ”Club Lidnet Senior” som är till för att stötta 55 +are i användning av datorer och internet.

Personalen på biblioteket bloggar. Mötesplats = bibliotek heter bloggen.

Kortet

Byggnaden på bibliotekskortet är ett kort på det gamla rådhuset i Lidköping.  Det är en intressant byggnad. Kortet har lokal anknytning och det finns ingen onödig text på kortet. Möjligtvis hade Lidköpings kommunvapen kunnat få en plats men samtidigt tycker jag om det rena intrycket som kortet ger. Egentligen finns det inget att anmärka på men jag saknar något i själv fotot för att känna att kunna placera det bland mina favoritkort. Vad vet jag inte riktigt.

Lidköpings bibliotekskort

[polldaddy poll=5138780]

Biblioteket i Lidköping