Frågor

Under de sista åren har mitt skrivande skett allt mer sporadiskt. Från att i början ha varit en besatthet, en storm, till att ebba ut och ta slut. Till att börja om igen och sedan kännas som ett litet djur som sitter på axeln och viskar. Kom igen nu. Du borde. Du borde ju. Flera följetonger och ett tjugotal dikter per år blev ett knappt påbörjat romanprojekt och en dikt på ett år.

Jag vill skylla ifrån mig. På liv, på tid. Nytt jobb, ny fritid och ny kärlek. Men det är en ekvation som många andra lever i – och klarar av. Däremot är min nutid betydligt mer lugn och harmonisk än min ungdom – kanske är det sant att man skriver bäst när man är olycklig.

Istället för att sätta ännu ett tomt mål om att skriva ett skelett till den där fantastiska romaniden väljer jag att inte sätta något mål i år. Åtminstone inte just nu.

Jag har börjat det nya året med att gå med i en ny skrivarcirkel som jag hoppas kan man hjälpa mig med min stiltje. Redan första träffen skulle vi försöka svara på varför vi skriver. Någonting jag inte längre kan svara på och att fundera på det ger fler frågor än svar.

Det började som en lust men blev till ett tvång, ett borde. Att göra det till ett borde gör att det automatiskt blir mindre roligt. Men hur gör man för att känna lust, inte tvång? Kan skrivandet alltid vara lustfyllt? Vem blir jag om jag inte skriver, släpper det som alltid utmärkt mig som person? Skriver jag för min egen skull eller skriver jag för andra? Vad gör skrivandet för mig?

Frågor.

Att skapa sig en vardag

Någonting som är oerhört viktigt när man inte har ett arbete att gå till är att skaffa sig rutiner och saker att göra. Denna sista vecka har jag tillbringat i Skellefteå som inneboende hos min mor, detta då arbetslösheten i en inlandskommun på 4300 invånare känns sådär lockande. Möjligheterna är större i en större stad.

Min nya rutin är att cykla till universitetsbiblioteket och sätta mig där och arbeta med olika projekt. En av mina personliga projekt är att läsa mer facklitteratur för att utveckla och fördjupa mitt kunnande. Jag har börjat med att läsa böcker jag själv äger, som jag av en av en anledning inte läst särskilt noggrant.

Den bok jag nu senast har läst är Marcus Gärdes bok ”Typografins väg”. Vi hade Marcus Gärde som föreläsare på min utbildning och han var mycket intressant. Efter föreläsningen fanns möjligheten att köpa boken, någonting som många gjorde, inklusive personlig hälsning. Idag på GDK har jag förstått att den är kurslitteratur och att Marcus Gärde hållit i princip sadistiska workshops med studenterna under första året.

Hursomhelst – boken. Boken är mycket. Rubriker säger typografi men det är så mycket annat också. Guide till morgondagens typografer – det är undertiteln. I några sammanfattande kapitel tar den upp saker jag har läst under min kandidatutbildning: färglära, historia om mediernas uppkomst och en hel del annat. Den tar dock inte upp det vanligaste inom typografin – vilka olika slags teckensnitt det finns o.s.v. Vilket gör att jag kan tycka att Guide till morgondagens typografer känns missvisande – det framgår inte att detta inte är en grundbok. Jag ser snarare boken som en fördjupningsbok.

Jag gillar kapitlet om layout – som på ett enkelt sätt visar upp hur det fungerar med proportioner, hierarki och liknande i design. Detta på ett sätt som nästan vem som helst kan förstå, genom att jämföra det med musik och toner. Ett utmärkt stycke att gå tillbaka till och fundera över när jag sitter och designar och har fastnat.

Det som har gjort mig något rädd för att läsa den är att den är väldigt uttömmande i fråga om grids och layout. Sida upp och sida ned med olika grids, hur man gör grids, hur man matematiskt räknar ut olika grids, proportioner m.m. tills jag är helt bortvillad. Och det blir jag också, hoppar tyvärr över en hel del sidor av den anledningen. Däremot kan jag tänka mig att en del av det är intressant i efterhand, att använda som uppslagsverk att kolla på. Jag tycker också det är intressant att grids är någonting som egentligen har använts i flera tusen år före kristus.

En av behållningarna med boken är i mina ögon språket. Det är på sina håll mycket poetiskt och vackert, och som poetissa lockas jag av detta att läsa vidare. Som grafiker är boken en fröjd för ögat att läsa med vilsamma vackra teckensnitt i all sin enkelhet. Han skriver i boken att egentligen är det få som tänker att njuta av en vacker trycksak på det sättet.  I formgivning handlar det ju mycket om att bara se till att läsare inte tänker på hur texten ser ut. Ungefär som att nyhetsläsare inte ska störa nyheterna, bara förmedla dem. Det är ju trots innehållet som är huvudsaken.

Detta är definitivt en bok jag kommer att behålla, för att kunna använda som ett litet uppslagsverk och också för att ha en vackert formgiven bok att titta på. 🙂

Poetry Slam har väckt intresset för en sovande konstart

I ett debattinlägg på Uppsala Nya Tidning förklarar fristadsförfattaren Anisur Rahman att Poetry Slam är döden för poesin. Det är oförenligt att skriva poesi och att framträda med sina texter, trots att poesin föddes ur det muntliga. Det dödar språket och det dödar musiken i poesin, menar han. Kontentan är att om man håll på med Poetry Slam kan man aldrig bli en ”sann” poet.

Vad han dock inte tar upp är det faktum att Poetry Slam tvärtom har återupplivat den slumrande konstarten. Ungdomarna suckade när det var poesi på schemat. Vi matades med 1800-1900-talsdikt som inte var relevant för vår generation och de flesta i min klass trodde att all poesi var sådan. Tråkig och skriven för en liten klick människor. För den lilla skara som skrev var poesi någonting man gjorde på sin kammare eller dagbok. Under min generation började man publicera sig själv på  hemsidor som Sockerdricka eller Lunarstorm. De nutida poeterna visste vi ingenting om och hade vi vetat någonting hade vi lärt oss att poesi inte var populärt bland kreti och pleti. Poesi var någonting för en minoritet intellektuella.

Vad hände sedan? Ja, Poetry Slam hände. Bob Hansson hände. Emil Jensen hände. Navid Modiri hände. Daniel Boyacioglu. Johannas Anyuru. Måste jag nämna fler exempel på poeter som har blivit kända delvis genom sin medverkan i Poetry Slam? Poeter som har deltagit i evolutionen som gjort poesi folklig. De skriver poesi som folk läser och vill lyssna på. Som till och med UNGDOMARNA läser. Poesin inspirerar dem till att fortsätta läsa annan poesi. Helt plötsligt skriver folk poesi själva. Vissa av dem till och med ställer sig framför främlingar och kastar ut sitt hjärta för allmän beskådan. Det finns ingenting som Poetry Slam. Det finns ingenting som slår kicken när man står på scen eller väntar på poängen.

Rahman skriver att det är oförenligt att vara en ”sann” poet och att samtidigt uppträda med poesi. En ”sann” poet har inte tid med petitesser som att stå på scen. Det går dock utmärkt ihop eftersom poesi ursprungligen är till för scenen, inte för boksidorna. Idag har vi dessutom större krav på våra poeter – vi vill att de gör framträdanden. Jag själv har personligen varit på diktläsningar av ”sanna” poeter och jag förstår inte tjusningen. Inget framträdande, ingen inlevelse, bara ord som läses på ett tråkigt sätt. Hur ska jag kunna bli berörd om inte själva poeten är berörd eller vill beröra oss? Det räcker inte längre med bara orden. Och det här är ingenting negativt, tvärtom. Det kallas för utveckling.

För Rahman verkar det finnas en ”sann” och en ”falsk” poet. Det finns en rätt väg och en fel väg, vägar som han har bestämt. Men vi människor är alla individer och har rätt att bestämma själva vilken poesi som vi gillar mer eller mindre. Det finns ingen poesi som är mindre värd än någon annan, som är mer ”sann” än någon annan. Jag har full rätt att tycka att Solja Krapu är bättre än Edit Söderholm. Hur kan poesi som inspirerar andra till att skriva någonting vara någonting dåligt?

Inte heller finns det någonting som säger att jag inte kan utvecklas genom att läsa och skriva scenpoesi. Som skribent ska man självklart läsa många olika typer av texter men det finns ju även variationer och saker att lära sig från scenpoesin. Att säga att det inte finns känslor i Poetry Slam kan man bara säga om man inte har varit på tillräckligt många. Varför kan inte en ”sann” poet vara komisk? Humor och skratt är i högsta grad känslor och kan påverka många människor, precis som dikter som får dig att gråta. Det finns mängder av ”sanna” poeter som skriver komiskt. Det finns många exempel på dikter som svämmar över av känsla. En av de jobbigaste dikter jag har skrivit handlade om min vän och jag började nästan gråta varje gång jag läste den. Vem kan påstå att det inte ligger känsla bakom det?

Med Poetry Slam och genom andra samtida poeter har det kommit en ny slags poesi – den som inte strävar efter att vara komplicerat. Den som inte strävar efter att skapa så svåra symboler och mystik så endast ”experterna” kan ta till sig den. Poesi kan förmedla känsla utan svåra metaforer, på det sättet kan poesin bli mer direkt och ofta nå fram bättre än dikter av ”sannare” poeter. Poesi för alla, inte bara för de redan publicerade och de som läst litteraturvetenskap. Det är inte hos dessa som poesin gör nytta. Troligen kommer de även överföra poesiintresset på nästa generation.

Så varför säga att Poetry Slam dödar poesin? Det har ju just återuppväckt oss.

Gå ned i vikt genom att tänka rätt

Förra julen fick jag en present av min mamma. En liten bok med övermejkad framsida och överlayoutade sidor som skulle se ge boken ett äldre utseende. Min mamma är en mycket klok kvinna så därför tyckte hon att jag skulle läsa en klokbok. The Secret/Hemligheten av Rhonda Byrne.

En del av er har säkert hört talas om boken, det verkar finnas en smärre kult kring den. Några hyllningar kommer ni dock inte få höra från mig. Jag återkommer till den ibland, läser några sidor i hopp om att den kommer bli bättre eller vara värd att läsa men där har jag gått på en nit.

Själva boken är åt new age-hållet och kan sammanfattas med en enda mening: det du tänker på attraherar du in i ditt liv. Alltså, om du tänker på hur värdelös du är, så kommer du bli värdelös. So far, so good, det låter ganska logiskt, man formas av sina tankar.  Den är dock ganska amerikansk, på så sätt att den kräver ett hel bok för att säga detta (jag har inte läst hela ännu men jag antar det fortsätter på samma sätt).

Den börjar med att ta upp argumenten. Hur lycklig du kommer bli, hur snygg du kommer bli och alla kommer vilja ha dig om du lär dig den stora Hemligheten, vilket pågår ungefär ett kapitel, och fina exempel som Einstein och Platon tas upp som ”bevis” för tesen. Sedan går den in på hur man ska lyckas med detta: lagen om attraktion. Genom att tänka att du har ett jättefint jobb där du trivs och verkligen känna detta så kommer universum lyssna på dina signaler och därefter sända dig det du önskar, ungefär som på postorder. Härligt eller hur? Bara peka och tänka. Problemet är ju att du verkligen måste tro på det, för universum vet när du inte tror på det du tänker.

Vid det här laget tyckte jag det var lite flum, tills jag kom till ett delkapitel som fullständigt urartar. Det handlar om vikt – det är alltså möjligt att gå ned i vikt enbart genom sina tankar! Helt fantastiskt… Det går till på följande sätt:

1.Bestäm dig för hur mycket du vill väga och visualisera hur du kommer se ut då. Leta fram bilder på hur du såg ut när du hade den vikten (om du en gång hade din perfekta vikt) och titta på dem ofta, eller leta fram bildexempel på kroppar du vill se ut som.

(Med andra ord: jämför dig med andra människor hela tiden och påminn dig själv om hur du inte ser ut nu.)

2. Låtsas och fantisera om att du har din perfekta vikt. Skriv en lapp vid vågen om hur mycket du vill väga, köp inte kläder i din egen storlek utan ha tillit till att universum får dig att gå ned i vikt. Beundra andra människor som har din idealvikt.

(Med andra ord: jämför dig med andra människor hela tiden och påminn dig själv om hur du inte ser ut nu. Ljug för dig själv och se helt galen ut i för små kläder.)

3. Ha positiva känslor om dig själv, inga negativa tankar om din vikt. Du kommer aldrig att kunna gå ned i vikt om du är kritisk till din vikt och hittar fel på den.

(Med andra ord: Var nöjd med dig själv, vilket gör att du inte har någon motivation till att gå ned i vikt.)

På detta sätt kan du alltså gå ned i vikt enbart genom att tänka då universum är magiskt och bara är till för att uppfylla dina drömmar. Härligt!

Klassiska böcker

Lista snodd från Sjumilakliv angående vilka klassiska böcker man har läst.

The BBC apparently believes most people will have only read 6 of the 100 books here. Please copy and paste your bolded books read, italicized books as ”want to read”, and then sum up with a head count, so to speak. What does the list say about your reading habits?

1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis
34 Emma – Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce (eller jag började och gav upp)
76 The Bell Jar – Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo

22 av 100, inte så illa ändå?