Kategori: Dagligheter

Jag har en grafisk profil!

Ända sedan jag visste att jag ville starta företag igen visste jag också att jag ville ha en egen logotyp – som jag kan använda för att marknadsföra mina produkter och min identitet som designer. När jag drev mitt förra företag skaffade jag mig varken logotyp eller något offentligt företagsnamn så det var någonting jag saknade.

Eftersom jag själv inte kände att jag var rätt person för jobbet så jag valde att vända mig till mina gamla vänner från studietiden vid Grafisk Design och Kommunikation i Norrköping som gör superfina grejer – de kallar sig Formstigen 2A (länk till företagets hemsida).  Det var en pirrig väntan men sen fick jag se resultatet och jag blev verkligen nöjd. De lyckades tänka längre än mig och skapade någonting som verkligen känns som att det sammanfattar det jag vill berätta om mitt företag.

De tog också fram förslag på tygetiketter och prislappar kan se ut. Ser verkligen fram emot att beställa tygetiketter att sy fast i mina plagg och väskor.

Hur fint är inte detta?

Sydney dag 1

Första dagen i Sydney blev en halv då vi var framme vid 14-15-tiden. Hotellet, Amora hotel, visade sig ligga mitt i centrala affärsdistriktet bland höghusen. Vårt rum på våning 20 gav en god utsikt med en bit av bukten.

Vi tog en promenad runt området till hamnen samt åt mat.

 

Något jag upptäckt med Australien är hur mycket de älskar choklad. Vi har varit på flera caféer/chokladbarer där choklad är huvudsaken. I Sydney hittade vi Guy Lian, belgisk choklad. Gah vad gott. 100% pure pleasure kallades den.  

Vi såg operahuset på avstånd på andra sidan och hoppas få se den i kvällsbelysning.

Brisbane dag 7

Vår sista dag bestämde vi oss för att leta upp en marknad i distriktet West End nära vårt hotell. Tyvärr höll regnet i sig så vi blev fast under ett tak ett tag. Till slut hittade vi Boundary Street Markets långt ned på Boundary Street. Till min glädje hittade vi butiken jag letat efter – vintageaffären SWOP.

Bland annat hittade jag en fantastisk långklänning i en gulvit nyans genomskinlig samt en rosa klänning med svart mönster. 70-tal respektive förmodligen 80-tal. SWOP är byggd på en liten annan affärsidé där man byter in kläder. Tummen upp för jättetrevlig personal, jag stod i säkert 15 minuter och pratade om Sverige.  

Bredvid SWOP fanns en betonglokal med många små butiker i. Klänningar, inredning, steam punk-grejer m.m. Tipsar även om marknaden på South bank parklands, mycket fint hantverk.

Dagen avslutades sedan på Goma, Gallery of modern art. De hade en väldigt intressant utställning av David Lynch, mest känd för sina filmer.

 

Konstverken var oerhört mörka med sjukdom, mord och mycket annat. Intressant att se mer av vad som pågår i en annan människas hjärna. 

Brisbane dag 6

Dags för killarnas första semesterdag. Det innebar att vi skulle åka ut till Lone pine, ett reservat där de tar hand om koalor och andra djur.

Lone Pine ligger en bit utanför stan och det mysigaste sättet att ta sig dit är att ta turistbåten upp dit. Det tar cirka 1 timme och en kvart och under tiden fick vi en guidning av älvområdet med alla översvämningar, udda hus m.m. Till slut kom vi till Lone Pine.

  

Koalorna är huvudattraktionen, här fanns cirka 130-150 stycken totalt. De sover 20 timmar om dygnet men vi kom dit precis då de vaknat. Väldigt sega djur.

Jag var desto mer intresserad av de andra djuren, det fanns möjlighet att gå in i en hage och hälsa på kängurur, Wallabys och emuer. Wallabyerna var väldigt blyga men en smög fram till oss så vi kunde klappa den. De hade också ett fascinerande sätt att röra på sig, skutta fram och välta sig i sidled. Emun såg mest livsfarlig ut.

Vi såg även näbbdjur, tasmansk jävul och dingo på nära håll samt diverse olika ormar.

När vi kom till båten igen slog stormen till och ett riktigt tropiskt regn föll. Det spöregnar och blixtrade hela turen, bara några sekunder ute skulle räcka för att göra en dyngsur. Vi tog skydd på ett museum och när regnet slutade hoppade vi in i Brisbanes egna lilla pariserhjul.

  Det gungade ganska obehagligt men det fanns ac i buren och en guideröst som berättade om staden.

Brisbane dag 5

På den femte dagen blev det fredag. Sista riktiga möjligheten att undersöka staden själv då Johans semester börjar. Jag bestämde mig för att återvända till Paddington för att besöka de ställen jag missat men i och med värmen blev det halvhjärtat.

Jag tog taxi ut till Paddington Antique Market som jag tidigare sett på håll och visade sig vara fantastiskt. En typ av båsloppis med allt möjligt antikt, från gamla knappar och smycken till kläder och möbler.

Det fanns ett par bås med kläder för både kvinnor och män från olika åldrar. Vissa kostade rätt många kronor men det fanns saker att handla i alla prisklasser. Stället är en dröm för de som gillar gamla smycken och väskor, paljetter, pärlor och knäpplås i mängder. Porslin och glas – jag hittade både norskt och finsk Arabia samt Marimekko bland samlingarna. Jättekul att få runt och titta – här kan man hitta fynd! Själv for jag tomhänt hem.

Sedan var tanken att bege mig till Vinnies och Ra Ra Superstar (nytt av gammalt tyg) men vid denna tid var det så varmt att jag gick vidare nedåt. Yesterday är en liten kedja med flera butiker. På books & things fanns även kläder, dock moderna. På Yesterdays thrift shop är det som det låter, kläder som är moderna men man kan ju ha tur. En butik som inte är vintage men värt ett besök är Thousand Island Dressing – en smyckesbutik med hur mycket fint som helst. Trä, metall, plast, virkat, smycken av alla typer finns här.



Efter detta följde förvirring då jag vandrade omkring och försökte hitta en taxi. Till slut hittade jag en och kunde andas ut. Utmattning efter hög värme är inte att leka med. 

Brisbane dag 4

Den fjärde dagen i Brusbane var också den varmaste. Så därför skulle jag självklart gå iväg och försöka shoppa lite.

Jag gick till West End där det enligt mina undersökningar skulle finnas ett par vintagebutiker. West End ligger bara en dryg kilometer bort så det var bara att traska dit. Temperaturen var cirka 34 grader när den var som varmast.

West End är ett litet område som är lite som ett minicentrum i en stor stad. En samling av olika affärer, restauranger o.s.v, strax utanför ligger områdena där folk bor.



Jag besökte först en affär på Boundary Street, den övre bilden. Tror den heter Lucia Good Gear. Tyvärr för moderna kläder, det mesta 90-tal och yngre. Dock fanns det några snygga väskor av äldre årtal.

Härnäst besökte jag Vinnies, en kedja av typen som hjälper utsatta människor. Här hittade jag en stor bladning av grejer, från nytt till gammalt och billigt. Här kan det finnas fyndchans om man har tur. Jag hittade en klänning för ynka 15aud som var för tajt rund halsen och lite lång, men jag ska förvandla den till en pärla. En ljusgrå klänning med silverglitter. Lämplig vinterklänning.



Sist men inte minst hamnade jag på fantastiska Box Vintage. Definitivt värt ett besök! Här finns en stor och fin samling klänningar från 60-talet och framåt, även skjortor och tröjor. Jag gick igenom samlingen noggrant men tyvärr är det svårt ibland att hitta när man är en fyllig kvinna. Jag gick därifrån tomhänt. Inte farligt dyrt, många klänningar kring 30-40 aud och över men de är utvalda och inget skräp här. Bonus för coola omklädningsrum med massor av affischer.



Även om West End föll kort i retrohänseende fanns det många udda små butiker värda att kika på. På Boundary street fanns en affär som sålde gulliga asiatiska smycken, kimonos m.m. och en bokaffär med café.

Brisbane dag 3

På den tredje dagen tog jag och Johans kollegas kvinna Jessica bussen ut till Byron bay, två timmar från Brisbane. Efter ytterligare en natt dålig sömn nickade jag till och vi var framme. Hon skulle träffa en väns dotter och leverera lite godis och sås så jag hängde på.

Byron Bay är en minst sagt speciell stad. Det är ett tillhåll för surfare, backpackers och hippies. Här syns lika många dreads och skägg som tvättbrädor med surfingbrädor. TjäNster som erbjuds är att få händerna lästa, tarot m.m.

Vi mötte upp med vår lokala guide Malin och satt på en restaurang en stund innan vi gick till den fantastiska stranden. Tyvärr hade det spöregnat på vägen dit så solen var inte framme men det sprack upp på eftermiddagen. Var man än tar vägen i Australien är maten god. Jag blev inte missnöjd över mitt första banana bread eller vår tacos.



Malin tog ut oss med bil till fyren, Australiens ostligaste punkt. Ibland har man tur och ser delfiner eller valar där. Vi missade det tyvärr.  En annan svensk som var där efter oss fick se en flock. Vi åkte upp för en hög backe och till slut såg vi inte annat än himlen på sidan av bilen, det kändes som att vi flög. Nedanför fyren sluttade det stupt nedåt mot klipporna.



Tyvärr hann vi inte bada då solen kom fram sent på eftermiddagen när vi skulle åka tillbaka. Vattnet var varmt och vågorna ville suga ut en fast de var små. En månad tidigare dog en man av en hajattack i omgivningen. Ett annorlunda perspektiv på livet. Vi strosade runt i den lilla stan – överallt turister. Det fanns två vintagebutiker där men allting var 80-tal eller nyare. En perfekt dagstripp med andra ord.



I bakgrunden synd huvudstranden i Byron Bay, en av många stränder där. Och helt klart en av de häftigaste platser jag sett. Jag iklädd en av mina nya klänningar.

Brisbane dag 2

Dag två skulle enligt mätaren vara något kyligare, bara cirka 25 så bestämde mig för att detta skulle bli min första vintagedag. Efter att ha kollat öppettider beslutade jag mig för Paddington-området i nordvästra delen av stan. Enligt google Maps bara cirka 3 km till fots så kag tog mig en förmiddagspromenad upp dit. Alla affärer låg längs samma huvudgata.

Först affären var stängd så jag gick vidare till Hobohemia. Affären var stängd men när jag berättade att jag gått från South Bank var han snäll nog att låta mig ta en titt. Hobohemia är en affär med gott och blandat från kläder till smycken och prylar med lite 20-talsmusik i bakgrunden. Bra om man gillar lite udda extrema plagg från olika årtionden, även en del nytt. Inget i stora storlekar dock.

Mannen i affären tipsade mig om nästa tillhåll – Retro Metro. Här finns verkligen fyndplatsen för den som vill leta! De hade först en rea där ett gick att hitta plagg från 15aud. Längre in fanns de riktiga guldkornen, klänningar från 60- och 70-tal från 25aud och uppåt. Rena rånet. Inga märkeskläder, det mesta är hemsytt eller av okända märken.

Jag kom hem med tre klänningar därifrån, den ljusa med gulddekor för 15 aud samt ytterligare två snyggingar för 85 aud. Den ljusa längst ned till höger var tyvärr för liten. Den blå är troligen nyare men den hade ett snyggt 50-talssnitt och mönstret var fantastiskt. Den bruna car bytt bland annat blixtlås på men det gjorde inte mig något.

Endeavour foundation är något som liknar Myrorna, det är en organisation som hjälper personer med funktionshinder. Även här fanns fynd hanser för den som letar. Inga kända märken, mycket hemsytt men mycket snyggt. Otroligt att ingen vill ha dessa pärlor! Trots antalet butiker verkar vintage inte falla på mångas läppar. Alla dessa plagg var tyvärr för små.

Inuiten ligger i två våningar med  retrokläder på båda våningar. På nedervåningen fanns några som var lite  större men generellt sett generösa storlekar. 

Fyndade en blå 60-talare och en orange crimplene. Den mörklila tror jag är 70-tal, den har en härlig krage som jag föll för. Detta kalas kostade cirka 90 aud, alltså totalt cirka 1000sek för sex klänningar.

Två affärer jag var inne i men inte tyckte var så roliga var Trinkit hunter och This old thing. Trinkit hunter hade modernare vintage typ 80-90-tal enstaka ställ och smycken i hippiestil. This old thing var en liten del av en affär med nya föremål, i källaren. Bröllopskläder och lite tråkigare nyare vintage. Däremot låg den sistnämnda vägg i vägg med ett trevligt café där det gick att få en smarrig macka med kalkon, valnötter och tranbärssylt,

 



Brisbane dag 1

Cirka två dygn tillbringade vi på resande fot, eller resande rumpa. En pärs för mig som aldrig åkt så långt. Mycket värk och sömnlös cirka 40 timmar. Men servicen var god hos Emirates. Vi behövde aldrig vara hungriga eller törstiga och goda mojitos hade de.  Lite synd att vi flög nattetid då vi inte fick se Australien eller Dubai i dagsljus ovanifrån.

Efter två dygn på resande fot kom vi fram till Brisbane ett på natten måndag. Vi slogs tidigt av den höga luftfuktigheten. För första gången i mitt liv fick jag en stämpel i mitt pass! Kontrollanten var måttligt road men för mig som bara rest inom Europa kändes det som en bedrift. För första gången i mitt liv såg jag även palmer, riktiga palmer.

Hotellet visade sig vara mitt i smeten i ett område där alla museum och kulturinstitutioner ligger. En storstad med både gamla byggnader och stora glas-och-stålbyggnader. På andra sidan bron ligger centrum.

Sannerligen en morgonutsikt att vakna till. Efter 3-4 h sömn var det dags att kliva upp för frukost då mannen skulle iväg och jobba. Jag och kollegans kvinna tillbringade lite tid vid poolen innan tacoslunch och en tur runt kvarteret för att känna in området. Här är det fåglar lila stora som storspovar som vill stjäla ens mat.

På kväklen gick vi ut tillsammans och åt på en restaurang på andra sidan älven. Tillbaka vid South bank gick vi längs den fina standpromenaden och såg både en possum och en kille som lirade eldpoi. Det fanns även ett något spektakulärt glasställe som gjorde glass genom att använda flytande kväve, Nitrogenie.

Dagen efter

Livet känns absurt dagen efter en singelolycka. Att åka till jobbet som vanligt, träffa sina arbetskamrater och vilja skrika ut det: jag fick sladd på motorvägen igår, studsade mot mitträcket och hamnade i diket. Men jag är okej, jag blev inte skadad. Bara skakad.

Sitta i bilen när det händer, inte förstå att bilen är utom kontroll. Inte ha i ryggraden – vad gör man? Inse att jag kommer att krocka, eviga sekunder innan det händer och inte kunna göra någonting åt det. Känna stöten i bilen, åka ned i diket och inse att jag sitter fast. Trafiken fortsätter.

Vad gör man vid en krock? Jag minns varningsblinkers. En tant och farbror stannar, jag tror långtradaren vid macken stannat för att se om jag lever. Och jag lever, ingen krockkudde har slagit ut. Pratar osammanhängande, vad gör man när man krockat? Ringer sin käresta, i bakhuvudet något om assistancekår. En till en och en halv timme bort, -10 grader.

Pensionärerna åker. Letar febrilt efter varningstriangeln som är spårlöst. Skriker och svär. En ung kvinna stannar, hon är på väg till sjukhuset där hon jobbar och undrar om jag är okej. En kort stund senare en ung man som stannar en stund. Inte heller han har en varningstriangel. Trafiken fortsätter, det är de enda tre bilar som stannar under en timmes tid.

Till slut två bilar med sirener, polis och polisstudenter på väg hem. Bärgaren ringde dem. Jag återberättar och när jag säger att tre bilar stannade replikerar en av studenterna: vilka svin. Tacksam för att tre stannade men samtidigt en tanke: vad är vi för folk egentligen? Var är vår medmänsklighet? De stannar tills bärgaren kommer. Tacksam att jag tog ut den där helförsäkringen pga Johans övningskörning.

Hur gör man när man kommer hem efter en olycka? Ringer alla viktiga, möts av två fyrfota och en tvåfota i dörren. Kramar och andas in kattpäls, lyssnar till ljudet av spinnande.